Det Nya Livet 4.00

Jaha. Så har man kört det första "riktiga" morgonpasset. Från och med i dag och hela februari ut så kommer jag att börja 04.00 måndag till torsdag. Det betyder att allt socialt liv går från "aktivt" till ett "så kallat" socialt liv. Och att jag numer sorterar in under rubriken "Hej och välkommen till det som vi kallar 'du kan inte avsluta en mening för att du vet inte ens hur du startade den'". Vid min sida har jag min käre kollega Daniel som håller min hand och skolar in mig i proddar-rollen.
Han har kört morgon under hela januari, så han börjar bli rätt sliten. Idag fick jag ett mail från honom med en dröm som han haft under eftermiddagen. Så, nu vet jag vad jag har att se fram mot:

----------

Hej kära kollegor

Vill gärna att ni tyder en dröm jag just vaknade upp från. (ca 14.45)

Den börjar då jag och min kollega, vi kan kalla honom Olle, är på väg hem från jobbet efter att ha jobbat morgon. På hemåt föreslår min kollega att vi ska svänga förbi ett ställe som heter Rockstar, för att ta nåt o käka. Jag trodde det va ett lite skabbigare rockinfluerat hak som serverade typ husmanskost och följer glatt med, men icke. Vi hamnar hemma i en sekelskiftesvilla någonstans mellan mitt jobb och mitt hem. Värdinna är en äldre dam och på plats i två fåtöljer finns även en filmregissör och Ola Salo. Ola Salo ska vara berättarröst/reporter i en dokumentärfilm om kvinnan. Filmen är typ den femte i en serie om kvinna och Ola Salo är med i samtliga. Efter att ha beundrat fodralen till de tidigare episoderna i serien går jag fram och hälsar på Ola Salo där han halvligger i en fåtölj. Han tar mina händer och håller dom som om han försökte spå mig men blundar. Helt plötsligt vaknar jag upp och min kollega säger att det har gått 50 minuter. Men istället för att ha blivit hungrigare av väntan ger han sig av på jakt efter ett ishockeyspel medan Ola Salo jagar efter honom och försöker övertyga honom om att dom ska spela nintendo 8-bits istället. Han är skeptisk.

När de har försvunnit upptäcker jag att jag e lite yr och helt plötsligt tappar jag helt förmågan att avgöra vad som är upp eller ner. Det känns som om jag går försöker gå på väggen och sedan taket. Aha! Ola Salo har förhäxat mig med häxkonster….eller bara gett mig hallucinogena svampar som satt sig bra. Jag blir lite paranoid och försöker dra mig ner från taket där jag nu verkar ha hamnat uppochned dessutom. Av Ola och kollegan syns inget spår. Jag somnar in. (Har kortat ner den här delen av drömmen som kändes som ett sjukt långt försök att dra mig på rätt köl och förstå vad som var upp och ner och hur jag skulle kunna gå ut ur ett rum).

När jag vaknar har en annan kollega, som vi kan kalla Erika, dykt upp iförd en gammal militäruniform och vi går ut till en vild flod där jag övertalas att åka ut på en gigantisk fåtölj, samtidigt som en bergssprängare spelar en låt med The Ark, som heter "I hate the chinese" (ännu ej släppt) medan massa asiater står längs floden och hejar på mig. Jag sugs ner i en virvel och slumrar bort.

När jag vaknar till andra gången är jag i min säng, men märker att jag försovit mig till en viktig konferens på jobbet och kastar mig på bussen, en och en halvtimma sen. Eftersom vi ska gå ut sen så tänker jag att det verkar va en bra ide att klippa sig. Så jag börjar raka av mig håret på bussen och stoppar i fickorna på min jacka. Jag hinner knappt halvvägs och ser nu ut som en idiot när bussen stannar utanför jobbet.

Väl framme upptäcker jag att hela byggnaden, som tidigare var en stor grå statlig byggnad för nån variant av kulturarbetare från 40-talet, har omvandlats till ett nymålat gult badhus.

Sen vaknade jag för mitt alarm ringde.

--------

Som sagt. Nu vet jag vad som väntar mig.
Positivt tänkande: Jag har bara 17 tidiga mornar kvar.