Listen up!

Älskar den här låten och den här videon:

Hjärnan är tillfångatagen

Igår insåg jag att mitt liv har tagits över av mitt skrivande. Min hjärna i tillfångatagen i det eviga formulerandets järngrepp. Låt mig ge några exempel:

Jag testar mina nya Face blotting tissues från Sephora. De funkar bra. Jag tänker: "De nyinköpta Face blottning tissues från Sephoras fungerande överraskande bra. Jag tror att face blotting tissues kan vara det nya rosa".

Jag blir bjuden på bio av mina fina vänner Dulle och Rodde. Vi tittar på Simpsons the Movie. Den är en trea: Bra men inte på något sätt brilljant. Jag tänker: "Att Jane Magnusson gav Simpsons the Movie en femma i DN tyder på att hon är kär. Den är mycket, men den är inte en femma. Ingenting blir så bra som när man är kär. Det är som att betygsätta mat när man är vrålhungrig - då smakar ju allt bra. Till och med grönärtsoppa."

Jag sitter i köket och äter frukost och lyssnar på Morgonpasset i P3. Precis som igår så hinner jag bara lyssna lite på programmet innan sommarlovsteatern drar igång. Jag stänger av radion för att jag hatar sommarlovsteatern. Den är femton fukking minuter. Jag tänker: "Att äta fukost och lyssna på radio brukar vara ett nöje. Men vad är dealen med all denna förbannade barnradio? På sommaren tar den tydligen över helt. Femton minuter av Dickie Harding får mig att leta efter kanyler med luftbubblor i. Dickie harding. Vad är det för namn på en sommarlovsteaterkaraktär btw? Hard Dick? Kanske är det så att de som gör den hatar sitt jobb?"

Sick mind. Tillfångatagen hjärna. Ska nu jobba. Skriva bok.

Mamma Andersson

Igår var jag, Yves och Jon på Moderna. Vi åt lunch och gick på Mamma Anderssons utställning. Den var intressant. Framförallt gillade jag några av titlarna på hennes tavlor. "Minnesluckorna öppnas alltid från söder". Brilljant! Jag visste inte att det var så, men nu när jag vet det kan jag inte förstå hur jag har kunnat leva utan att veta det.
En annan titel: "Vi arbetar alltid så nära varandra utan att veta om det".

Sen såg jag den döende dandyn för första gången. Den verkar handla om fag hags och bögar. Intressant. Dardels tavlor grep mig. "På besök hos excentrisk kvinna" var fantastisk. Bredvid mig på en divan satt en farmor och försökte förklara för en liten kille som åt sina snorkråkor vad en dandy var. En dandy festar mycket. Nästan varje dag sa tanten.

"Nur ein lied"

Igår när jag träffade schlagerbögen Peter Thai så berättade jag att jag var hemskt kär i en tysk schlagerstjärna som var med i Melodifestivalen under åttiotalet. Jag blev vänligt men korrekt tillrättavisad. Han var från Österrike. Tomas Forstner hette han. Och han var med 1989. Det betyder att jag var 14 när jag var kär i honom. 14 år och kär i en schlagersångare. Jag är nog en sån som blommar sent. Hehe

Här är han. Tomas. Någon som minns? En femte plats hamnade han på.

Things to do

Summering av vad som är kvar att göra med boken:
Erikafiores to do list:
* Skriv klart om "såna" och lägg in (antingen i inledningen eller i avslut).
* Hitta någon som gillar Judy Garland. Igår träffade jag Peter Thai och han tipsade om en kille som han trodde skulle vara jättebra, han hade gått samma kurs som honom. "Jocke Rindå heter han". Hahaha Älskar'n!
* Träffa Jocke. Hmmm ... jag smsar Stefan omedelbart.
* Sammanfattning till popkultkap
* Läsa klart boken som vad hon nu heter har skrivit. Forskaren. Tilly kanske?
* Cleara citat. En jäkla massa clearing.
* Avslutning till politiska kapitlet.
* Skriva några inledningar till de olika kapitlen.
* Skriva några avslutningar till de olika kapitlen.
* Få till en intervju med Shirley?
* Skriva en avslutning? Jag tänker att den ska avslutas på Pride.

Okej. Dags att börja beta av. Det är bara knappt tre veckor kvar av min så kallade ledighet.

Loolig

Faster fiore

Jajjamen. Sedan klockan 07:11 i morse är jag faster till en liten liten flicka. Det är flott! Hon är 50 cm lång, och väger 3540 gram. Jag har blivit gratulerad av en barista och av en konstig Italiensk man som inte sovit sen i fredags.
Det här är mitt nya liv nämligen. Eftersom att jag bor i ett dårhus så måste jag sitta på Vasastans restauranger och caféer för att kunna skriva. Det är konstiga människor som hänger på krogarna dagtid under sommaren måste jag säga.

Okej. Nu ska jag skriva lite mer. Jag håller på med ett politiskt kapitel. För närvarande skriver jag om när Grynet var på Pride.

I väntans tider

Jag sitter vid datorn. Som vanligt. Och borde skriva. Men det händer ju så mycket just nu. Yves är med pappa på sjukhuset för papi har fått ett gallstensanfall. Lilla papi mår jättedåligt.

Å i Huddinge vägrar min lilla brorsdotter att födas. Vattnet gick för över ett dygn sedan, men hon ligger kvar i mammas mage, och några värkar har inte dragit igång.

Inne i vardagsrummet bygger vi en bokhylla, som aldrig blir klar tror jag. Eller jo. Men det var ju det där med tålamod.

Köket är nytapetserat.

Jag har ungefär sjuhundra samtal jag borde ringa. Jag har ungefär tio texter som borde skrivas. Men istället sitter jag vid datorn. Och väntar.

Vår nya tapet i köket:

Sista timmarna

Jag sittar nu och väntar på att maten ska bli klar. Det är sista måltiden i Spanien för den här gången.
Vi har haft det så sjukt bra.
Vi har firat bröllopsdag med en avsmakningsmeny på en restaurang med tre bestik i Guide Michelin.
Vi har badat i vattenfall.
Vi har tagit långa promenader på standen.
Vi har tittat på vansinnigt många avsnitt av Greys Anatomy.
Vi har bott på flott resort.
Vi har sett en parad där alla som gick med såg ut som de där spanska flamencodockorna som man samlade på som liten flicka.
Vi har varit på ett Art Nouveau museum.
Vi har ätit menu del dia på en enkel lantkrog.
Vi har druckit rödvin med cassera (ett kolsyrat sockervatten).
Vi har hälsat på Cissi i paradiset.
Badat på stenstranden Playa Paradisio.
Vi har ätit middag hemma hos familjen i Quesada.
Vi har magsurfat på stora vågor.
Vi har ätit grillad bläckfisk.
Vi har shoppat mat, kläder och smink.

Och jag har skrivit. Och skrivit. Mycket har kommit på plats, och jag har bättre koll på vad som behövs för att få den här skutan i land. Det känns bra.

Det är sorligt att åka. Annikas gästfrihet vet inga gränser och jag mår så bra av att vara här. Allt är enkelt. Jag har skrivit några timmar på morgonen. Sen har vi åkt till stranden och solat och badat. Sen åkt hem. Ätit. Kollat på Grays. Skrivit.

Så här har det sett ut på ett av ställena där vi varit. Paradiset som Annika och Cissi kallar det.


Jag skriver och tittar ut över Medelhavet. How Hemingway hehe



Yves chillar vid poolen.



Yo y Annika.

Några bilder från vår Alicantesemester

Här kommer lite bilder från vår resa!


Vår närmsta strand igår på dagen, typ.


Figuren i bakgrunden är ett av bidragen till en tävling som är en del av en fiesta som hålls varje år här i Alicante. Figuren är gjord i papir maché, och har tagit ett år att göra. Den och typ hundra till såna där kreationer eldas upp på midsommardagen. Hogueras heter högtiden.


Yves badar i ett vattenfall.


Jag magsurfar på vågorna. Alternativt håller mig från att drunkna. Det är i alla fall så här jag ser ut när jag är en bushy bushy blond magsurf brud säger Yves.