Resedrömmar vid frukostbordet

Scen från ett frukostbord:
Lee: Imorgon ska Tomas hälsa på oss.
Sara: Nej, vi ska åka och hälsa på honom.
Lee: Ska vi åka till Sverige då?
Sara: Det här är också Sverige.
Erika: Vilket land skulle du helst vilja åka till Lee?

Lee vill åka till:
1. Kina - för där äter man hundar hihi
2. Chile
3. Gotland - det hör man ju att det är ett annat land GotLAND




Okej, nu är det Saras tur:
1. Sverige (Erika lite fyndigt: det ska vi nog kunna ordna)
2. Finland för där har jag familj
3. Island å bada i varma källor





Lee: Å jag vill åka till Djungeln

Bra idé, men nu är det Henriks tur:
1. USA, västkusten skulle jag vilja se.
2. Chile - eller egentligen bara någonstans i Latinamerika. Jag gillar Chile för att det har kust. Annars kan jag tänka mig Uruguay eftersom Andrés är därifrån. Men det är ju inte vi. Han är nog lite gay. (jag vet inte riktigt vad som pågår i min brors överansträngda hjärna).
3. Madagaskar - eller vilket afrikanskt land som helst som inte har ormar

Erika: Chile var ett bra val - så kan ju du och Lee åka tillsammans.
Lee: ... och jag vill åka till Tyskland för där finns det en väg där man får köra så snabbt man vill.
Erika: Aha, Autobahn heter den. Vet du att Per-Åke har kört på den.
Mamman: Det var hemskt. Bara en massa bilar och man såg ingenting. *ryser*
Lee: Men jag vill åka snabbt i en racerbil.

Mamman, du då? Dina tre drömresemål:
1. Nya Zeeland kan jag tänka mig
2. Galapagos
Erika: Men Kina då? Du har ju alltid drömt om Kina
Mamman: Ja, det får väl bli det då
3. Kina
Mamman: ... men så har jag ju alltid drömt om Fiji. Nu måste jag nog byta ut nåt.
Erika: Nej, det behövs inte, du kan få ha Fiji som bubblare.
Mamman ser lättad ut.

Lee: Min pappa vill åka på autobahn.

Yves ... YVES! YVVS!!! Du då?
1. Japan
2. USA - västkusten
3. Italien

Lee: Men jag VILL åka på autobahn *snyft*

Pappan, nu är det din tur:
1. Kina - för kulturen
2. Agentina ... Pampas *ler nöjt*
3. Italien låter ju inte så dumt





Erika:
1. USA västkusten
2. Thailand
3. Paris






Annika (som har vaknat många timmar senare)
1. London
2. Roadtrip genom heeela USA
3. Tokyo

Sammanfattningsvis kan man säga att Lee, mamman och pappan kommer att ha en fin semester i Kina där Lee kommer att äta hundar hihi och mamma och pappa kommer att ta del av Kinas kultur ... å Henrik, jag och Yves kommer ha det gött på USA:s västkust dit Annika ansluter efter en lång och sweet roadtrip ... Lee och Henrik kommer att äta Chile con carne i Chile ... å pappan och Yves kommer att chilla i Italien ... å Yves och Annika kommer att säga Sayonara efter att de hängt i Tokyo, Japan.

Julafton i backspegeln och Gene Kelly 4-ever

Alltså, julafton blev en riktigt trevlig tillställning i år. Bortsett från att pappa blev sur på mig för att jag kallade sossarna i Umeå för centerpartister så förlöpte dagen och kvällen utan större incidenter eller missöden.
Kanske beror det på att jag var lite lätt alkoholmarinerad hela dagen vilket var sweeeet. Det rekommenderas varmt.
Trixet är att inte bli full, bara lullig, då blir allt så skönt. En annan möjlig anledning till min lyckade afton kan vara att jag fick allt det jag önskade mig i julklapp: Kalender, kuvertväska med blixtapplikation, Scrubs-DVD, strumpor, digitalklocka som säger tiden och en ljuvlig handcreme. Bland annat.
Jag blev visserligen besviken på att jag inte fick läsa julevangeliet för familjen (eftersom dom tydligen är antikrist). Men jag var för sliten för att bråka om det så jag gick och la mig istället. OP Andersson = konflikträddaren. Sweet!

Idag har jag tittat på Anchors Away. Det är en musikal med Gene Kelly och Frank Sinatra, där dom är sjömän som sjunger och dansar och letar efter kärleken. Alltså ... Gene som sailor. Jag tror att jag dog, och att jag fick gåshud medan jag dog. Han är så förbannat fin. Jag älskar Gene. Älskar, älskar, älskar Gene. Fan och balla och skit att han är död.

Julafton so far

Jag har ...
Kastat tallrik i golvet - 1 gång
Fått mamma att börja gråta - 1 gång
Druckit snapsar - 3 stycken (kan vara därför det blivit gråt och krasch)

Op Andresson .... Andrersson ... O P ANDERSSON visste vad han gjorde.

Äntligen hemma

Äntligen har vi kommit fram till Hörnefors. Det är ett år sen sist vi var uppe i västerbotten så det var verkligen på tiden.
Precis som förra året åkte vi bara halvvägs och stannade i Sundsvall för att bo på anrika Hotell Knaust igår natt. Det var lika vackert som jag minns det. Men i år saknade jag all snö som ju hade målat stan i en idyllisk vinterskrud förra året. Men vem behöver snö när man får bo i en obeskrivligt vacker jugendmiljö och hela Sundsvall är pyntad med glittrande jullampor? Oj, jag är tydligen på poetiskt humör ... "målat stan i en idyllisk vinterskrud" "obeskrivligt vacker jugendmiljö " "glittrande jullampor"... Det här med att vara ledig och att bara ha lyssnat på smäktade jullåtar i åtta timmar verkar ha gnuggat av sig på mig. På ett positivt sätt alltså.

I alla fall. Igår åt vi middag på Casino Cosmopol. Jag kom in gratis och kände mig som en spelmissbrukare för att jag gick in med medlemskort*. Maten var utsökt: jag åt hjortinnanlår med en sötpotatispuré, kantarellsallad och portvinsreduktion medan Uffe tog in en halstrad rödning med kräftstjärtsrisotto, havskräftskorv och krondillsås) men dom fulla gubbarna som var ute "utan tanterna" vid bordet bredvid oss "Ja, ja sup då ba en gång i veckan" / "Va fan sitt du å sms:a din jävla homofil" / "hick, hick, hick" - dom tog ner stämningen lite.

Efter maten gick vi in i spelhallen och spelade bort trettio kronor, blev lite sura, och gick tillbaka till hotellet genom ett lite lätt bajsdoftande Sundsvall för att titta på TV när Fuglis landade.

Bästa med hela TV-sändningen var att jag fick se Leijonkungen. Han var ju så glad och uppspelt och skrattig. Men det bekymrar mig att han såg så sliten ut. Påsarna under ögonen blir bara mörkare och mörkare. Å jag blev lite ledsen när jag tänkte på att han uppenbarligen hellre hängde utanför en SVT-studio med Ayesha och Bea Uusma än var med sina kollegor på "after-work-innan-jul" eller med sin familj på fredan innan jul. Han verkar vara i större behov än någonsin av en kram.

* Kortet fick jag när jag och Klara var på kasinot i Stockholm och förlustade oss och firade att vårt pokerprogram var klart. Jag gjorde ett inslag om spelmissbrukare. Å så blev jag cruisad av en i kasinots rökrum. Totalt oglamouröst.

Coco-ass

Alltså ... jag har blivit helt fixerad vid den här bilden på Ice-T:s girlfriend. Jag har tittat på den säkert tio gånger idag och jag får bara inte riktigt ihop den. Hennes rumpa är ju bara såå krejzy. Jag har visat bilden för alla på redaktionen och vi är alla överens om att det måste vara implantat. Utom Tove som trodde att dom kanske bara hade skuggat ryggslutet ordentligt. Dom har en sjujäkla retuscherare i så fall.
Men Coco fascinerar mig. Hon brukar ju strippa på Ice-T:s konserter å så. Det är så konstigt. Jag skulle aldrig hänga med Uffe till Guldfynd och slänga av mig kläderna för att sätta lite fart på hans jobbmöten. Men jag antar att vi kanske inte är så lika varandra Coco och jag. Det är nog fler grejer än en som vi skulle göra på olika sätt.

Ikväll ska vi på förvisning av Manis film! Det ska bli sjuukt kul och jag är riktigt spänd.

Lasses Karaoke Playlist - So Far

Eye of the Tiger - Survivor
Heaven Knows I'm Miserable Now - Morrissey
Boten Anna - Basshunter
Where Have All the Good Times Gone - Van Halen
Island in the Stream - Kenny Rogers
Vi sitter här i venten och spelar lite DOTA - Basshunter
Sommaren är kort - Tomas Ledin

Nisses 30-årsfest

Nisse hade abonnerat övervåningen på Kjellsons för att fira sina första 30 år här i världen. Eftersom att jag inte är 20 längre så mådde jag till en början rätt kymigt. Jag trodde ju just det i fredags - att jag var in my 20's alltså. Det innebar att jag drack mer än vad jag egentligen pallar så magen var helt kokko och att skallen inte var på topp. Men illamåendet gick över efter några glas vin och innan jag gick hem hade jag hunnit dansa till Sex Back och kännt att jag fan i mig WAS bringing sexxy back. Det kände nog Nisse också med tanke på den otroligt sexxiga bilden.

Det var skitkul att träffa alla - Chricke, Korven, Dulle, Cissi, Karin, Rebecca, Olle, Ugglan, Jimmy, Markus och Marcus och Nisse såklart. Å alla var så fina. Chricke och Korven nojjade oavbrutet för att dom skulle DJ:a mellan elva och ett. Men det gick ju skitbra såklart. Jag dansade och väntade på att Make it happen skulle komma. Jag önskade den säkert fem tio gånger. Men icke. Ska det vara så svårt att få dansa till TTA någon gång?

Det konstigaste var att två av tjejerna på festen hade sett när Mitisgatan brann ner. Eller det konstigaste var att en av tjejerna höll på och skämtade om det. Sa att det hade känts ballt att se en brand på riktigt. Jag blev lite stött av att hon sa så. Det är tydligen lite för tidigt att skämta om branden upptäckte jag att jag tyckte. Men det är så jag känner. Men jag muckade inte med henne i alla fall. Alltid nåt.

Markus tyckte att dom spelade alldels för hög volym. Så han fick ett par höronproppar av mig. Då blev det uthärdligt sa han. Klockan ett åkte jag och Uffe hem. Jag kände mig som en gammal människa. Å inte har vi några barn att skylla på heller som dom som gick vid tolv gjorde. Vi är bara slut som artister.

Karaokebonanza

Oj oj oj. Det känns som att jag blev överkörd av en lastbil full med Marinella igår. Jag låter även som Bengt Magnusson. Det liksom mullrar när jag pratar. Jag tror att jag kan ha rökt lite för mycket och sjungit några låtar för mycket igår.

Vi hyrde ett karaokerum och från halv åtta till halv tolv när vi blev utslängda, sjöng vi i princip oavbrutet. Oh my. Jag tänkte mycket på Lasse. Han hade nog haft kul med oss i karaokerummet. Jag och Uffe pratade om honom i morse när vi åt frukost - det här med att han verkar må så mycket bättre å så. Jag är verkligen glad för hans skull. Uffe tror att han skulle ha sjungit Eye of the tiger om han varit med oss igår. Å så skulle han ha skuggboxats lite och varit uppsluppen. Låtvalet är en klar markering att han har lämnat det mörka bakom sig och nu ser framåt. USA-resan gjorde honom verkligen gott.

Hennesfest

Igår var jag och syrran och Laura på fest på Sturecompagniet. Det var tidningen Hennes som skulle kora årets "Hennes-modell". Tjejerna var fina och struttade fram och tillbaka på cat walken iförda underkläder. Det var "vanliga" tjejer som nog inte kände sig heelt bekväma med att visa upp sina nipples och ridbyxlår. Men som var så fina. Hade fina stjärtveck och så.
När jag berättade på jobbet att jag varit där blev Martin och Daniel så avundsjuka att dom höll på att dö. Dom kunde inte förstå att inte dom fått gå. Jag sa att jag inte visste att dom ville gå - annars hade dom ju såklart fått följa med. Martin sa att han ville gå på allt som har med underkläder att göra. Så jag lovade att ta med Martin på nästa underkädesfest. Då blev han glad.

Tjejen som vann var jätterolig. I hennes huvud gick hon nog precis som modeller gör på catwalksen i Paris. På festen gick hon mer stappligt. Jag och Annika skrattade och hade henne som favorit. Observera att vi skrattade ett varmt skratt eftersom att vi är så fina människor. Laura gillade henne också, men det var mest för att hon såg ut som att hon kunde spela den bitchiga tjejen i high school filmer.

Ikväll är det middag och karaoke med redaktionen. Jag ska sjunga nåt bögigt. Pet Shop Boys kanske. Man måste ju hålla fanan högt och aldrig aldrig ge vika för idealen. Martin har en låt som han ska sjunga men han har glömt bort vilken det var. Undrar vad Lejonkungen skulle sjunga?

Mange hade sett honom - Leijonborg alltså - i hangaren idag. Han hade sprungit ifrån sina två säpo-vakter. Fatta! Han måste ju må så sjukt mycket bättre nu, om han är i så bra form att han kan kuta ifrån två vältränade vakter. Jag blir nästan rörd över att han har ryckt upp sig så fint. Duktiga duktiga Leijonkungen. Han mådde nog bra av att få lite miljöombyte (han var ju i staterna och vinkade av Fuglis). Det kändes säkert fint för honom att få vinka av någon också. Känna att han är den som är kvar och den som Fuglis kan komma tillbaka till.

Jag dog

Igår var vi på releasefest för en fotobok om Pridefestivalen. Helt ärligt så var väl fecken sådär - man fick betala för garderoben som dom den här kvällen placerat utomhus (?!) och inget fick vi att dricka ... å inte kände jag någon på tillställningen heller.

Men Diamond Dogs uppträdde och dom är ju så förbaskat duktiga - dom är lätt dom nya After Dark. Så jag står däroch myser - jag är visserligen lite varm - men jag blir underhållen av imitaioner av West end Girls, Petra Nielsen och Mariah Carey. Å så helt plötsligt står Arja på scen. I sina scenkläder från 1986, sjungandes "Högt över havet". Jag tror att jag dog!

Sen träffade jag och Jovan henne och jag dog igen.

Koko bahia

Vi hade inflyttningsfest igår ... hehe

Den där lilla flyttar - och jag gråter

Det känns lite sorgligt och vemodigt att gå hem idag. Att den här dagen skulle komma var ju oundvikligt men ändå … Den där lilla flyttar. Jag har ju vant mig vid att ha henne där när jag kommer hem. Sittandes framför datorn med den där svarta stickade mössan på huvudet och med familjens oomtvistligt dåliga hållning.
Nu blir jag misty. Hur ska det här gå? Det är ju tur att hon bara flyttar till Solna. Men ändå.

Jag är sjukt trött och seg. Man skulle kunna säga mustad. I måndags och tisdags började jag fyra och det har inte riktigt gått ur kroppen än. I tisdags proddade jag för första gången och det gick fint. Å igår blev jag erbjuden jobb. Som reporter och producent. Jag tackade ja, så efter praktiken kommer jag att fortsätta att åka hit varje morgon. Det ska bli väldigt roligt!

Å Kei är så rolig. Hon är så stolt över mig att hon har ringt och sms:at flera gånger. Å jag är stolt över henne! I morse hade hon pressträff för nya boken. Det var förlaget som ordnat. Det var inte bara för henne, utan för alla vårens författare från förlaget. Det gick till så att alla författare fick gå upp på en scen - en i taget - i ungefär sju minuter vardera för att berätta om sina kommande böcker för en samlad journalistkår. Det låter lite som förlagsvärldens speed-dating. Å lite så hade det varit sa hon.

Efter lunch började vi prata om dagis på jobbet. Om man gått eller inte å så. Det visade sig att Ninas mamma också var dagmamma. Precis som min alltså. Camilla hade traumatiska minnen från sin första dag på dagis. Å Martin sa att han hade två neontetror som tog hand om honom under dom två första åren av hans liv. Nemo-filmen är löst baserat på hans liv.

Och så tillbaka till favoritämnet – Leijonkungen:
Min kära kollega Jonas (som ju var med och drog igång hela min fantasivärld kring fp-ledaren) har funderat länge på vilken låt som Leijonborg skulle kunna tänkas sjunga på fp-karaoken. Han tror att det måste vara något med Morrisey. Jonas tror att Lasse ser upp till Morriseys förmåga att hantera ensamheten. Morrisey säger bara fuck you till ensamheten liksom.
När Jonas träffade honom så kände han hur Leijonkungen inte riktigt trivdes med sin situation. Att han inte riktigt ville vara där, liksom.

Jag fick ett mail från Jonas:
Jo, jag kan säga att det här är något av en nyckelfras:
”In my life, Why do I give valuable time, To people who don't care if I live or die?”

Det kändes verkligen som att han inte ville vara där när jag pratade med honom.
Leijonkungen alltså. Det var som att han bara ville sjunka genom golvet. Gå hem och ta på sig sin pyamas (som för övrigt är i flanell), krypa ner under täcket och aldrig komma fram igen.

Men Moz kan trösta...


Läs och begrunda:

HEAVEN KNOWS I'M MISERABLE NOW
Smiths/Morrissey

I was happy in the haze of a drunken hour
But heaven knows I'm miserable now

I was looking for a job, and then I found a job
And heaven knows I'm miserable now

In my life
Why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?

Two lovers entwined pass me by
And heaven knows I'm miserable now

I was looking for a job, and then I found a job
And heaven knows I'm miserable now

In my life
Oh, why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?

What she asked of me at the end of the day
Caligula would have blushed

"You've been in the house too long" she said
And I (naturally) fled

In my life
Why do I smile
At people who I'd much rather kick in the eye ?

I was happy in the haze of a drunken hour
But heaven knows I'm miserable now

"You've been in the house too long" she said
And I (naturally) fled

In my life
Why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?


Det är en rätt dyster men ändå gripande bild vi börjar få över vår minister. Han blir mer och mer människa och mindre och mindre minister. På tal om det hoppas jag att han får vinka i natt. Han är ju nämligen inte bara vår Utbildningsminister, han är även Forskningsminister och kommer i egenskap av detta vara på plats och vinka av Fuglesang.

http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____57404.aspx


Fredrik kom förbi redaktionen under eftermiddagen. Han tror att Leijonkungen skulle sjunga Boten Anna. Fan, det är andra Basshunter-låten. Han trodde också att Leijonkungen har behov av att sjunga av sig om dataskandalen. Leijonborg önskar nog att flera av hans medarbetare blivit bannade hårt av Anna - INNAN allt gick över styr.