Jobb jag inte vill ha

Jobb jag inte skulle vilja ha:

1. Lökhackare på lyxkrog. Tänk att grina jämt. JÄMT
2. Spya-torkare på finladsbåten. Av två skäl: förutom det uppenbara att det är äckligt så skulle jag ha "tänk om båten sjunker"-ångest hela tiden.
3. Oljebaserad lackfärgsmålare. H-u-v-d-v-ä-r-k.
4. Gyminstruktör. Det skulle aldrig gå. Jag är för lat.
5. Vad som helst hos Micke Bindefeldt. Han är ju utsedd till sveriges sämsta chef.

Men för att återgå till ett av mina käraste bloggämnen så tror min kollega Patrik att Leijonkungen skulle sjunga Van Halens "Where Have All the Good Times Gone" på Folkpartiets karaokekväll. Läs och begrunda texten.

Whoo-wee!
Uh!
Ooo-ooo
Uh!

All my life I never stop to worry 'bout a thing
Open up and shout it out, never try to sing

Wonderin' if I've done it wrong
Will this depression last for long?
Won't you tell me

Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?

Once we had an easy ride an' always felt the same
Time was on our side, we had everything to gain

Let it be like yesterday
Is that me or Happy Days?

Ma and Pa look back on all the things they used to do
They never had no money and they always told the truth

Daddy didn't need no little toys
Mommy didn't need no little boys
Won't you tell me

Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?
Ow!

(Guitar Solo)

Yesterday was such an easy game for you to play
Aw, but then let's face it, things are easier today

Guess you need some bringing down
Get your feet back on the ground
Won't you tell me

Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?
Where have all the good times gone?

Alltså den här fp-karaoken börjar ju bli så jäkla bra. När jag har tio förslag blir det omröstning. Sen ska jag göra allt jag bara kan för att få höra Leijonkungen köra den i karaoke.

Äntligen klippdockor!

Det här är ju det roligaste jag varit med om på länge. Klippdockor med enorma garderober på nätet. Å prinsessorna finns med. Å Paris och Dolly Parton.

www.stardoll.com

Jag och Julia satt och lekte med klippdockorna och tävlade om vem som kunde klä olika kändisar bäst med sån inlevelse att jag höll på att missa ett jätteviktigt möte.
Det var sjukt roligt. Det konstigaste hände när vi skulle klä Sarah Jessica Parker. När vi hållit på och rotat i garderoben och klätt och fixat i säkert tio minuter och till sist var nöjda och räknade till tre och vände skärmarna mot varandra så hade vi klätt henne exakt likadant! Samma klänning, bolero ... till och med hårband! Vi har så bra smak vi två.

Nu ska jag åka hem och fortsätta att inreda våningen. Vi kommer att ha franskt Paris-tema typ sekelskifte i vårt sovrum. Och i natt drömde jag att vi hade jättevackra spetsgardiner i vårt sovrum. Vi var så lyckliga i drömmen - jag och Uffe - vi låg på sängen och skrattade och solen sken in genom dom tunna gardinerna. Så spetsgardiner får det bli.

Banantrick och Fag Hag-bok

Alltså, nu har jag gjort banantricket så många gånger idag att jag känner att jag nog inte vill äta några fler bananer någonsin. Eller på några veckor i alla fall.

Banantricket: Om man tar tag i en banan och håller i var sin ända och bara drar rakt ut så får man bananen perfekt delad i ett helt perfekt clean cut. Det är skitläckert. Så jag har gjort det några gånger idag, och så måste jag ju äta upp bananen efter att den blivit ”öppnad”, annars är det ju resursslöseri. Därav banan-överdos.

Det var Chricke som visade tricket för mig för en vecka sen när vi åt middag. Han berättade att det var hans mamma som sett en kvinna göra det på bussen. Sen hade mamma-Kari kört tricket på en hel klase bananer på jobbet. Och nu gör hon banantricket hela tiden. Bäst är det tydligen med lite omogna gröna bananer. Då låter det fopp så där dovt och koolt.

Och så har jag goda nyheter. Jag ska skriva en bok! Idag skrev jag avtal med Normal Förlag om att skriva en fackbok för vuxna om Fag Hags.

Martin tror att Lasse Leijonborg skulle köra ”Island in the Stream” på folkpartiets karaoke-kväll. Hans hesa röst ihop med låten gör det liksom folkligt och ändå fint. Martin tror att han också sjunger den hemma ibland efter att han kört en lördagsblecka. Så kommer han hem på kvällen och sjunger den framför sin flat-screen. Men på Fp-karaoken blir det duett. Martin ser en rundlagd kvinna framför sig. Kanske är det Marit Paulsen. I alla fall så lägger han armen runt axeln på henne. Och så sjunger dom de sista raderna tillsammans i låten.

Islands in the stream / That is what we are / No one in between / How can we be wrong / Sail away with me / To another world / And we rely on each other, ah-ha / From one lover to another, ah-ha

ps. Stringfellows var seriöst the shit. Det var så trevligt där att jag på stående fot bestämt mig för att det ska bli mitt stammishak på riktigt. Så vill ni mig nåt hittar ni mig där i en av deras vackra vinröda plysch-soffor.

Kapningar och Tysonhoran

”Fan, jag ska åka till USA och ligga med Mike Tyson.” Det är Martin som är i farten igen. Han har läst att Tyson ska bli prostituerad på en bordell i Nevada. Å nu vill Martin åka och ligga eftersom det ”finns en laglig möjlighet”. När jag frågade varför han inte hade försökt tidigare, att få ligga med boxaren UTAN att ge betalt utan bara ligga lite liksom så sa Martin att han inte gjort det för att han var för rädd för att få ett nej. Han är en känslig kille som inte gillar att bli avvisad. Och ”om det finns pengar kan han ju inte säga nej.” Så sant.

En så jäkla rolig grej hände igår. Martin Stenmark var gäst hos Morgonpasset och under Ekosändningen halv nio gjorde han soundcheck i Morgonpasset-studion. Det var bara det att ljudet på körkillens mic inte var neddraget så en minut och fyrtio sekunder in i Ekosändningen börjar han sjunga som fan. Högt och lite falskt. Hahaha. Jag dör.

Jag lägger in en ljudlänk så snart jag fattat hur man gör.

Nu ska jag åka hem för att gå till delin på Torsgatan och köpa polska delikatesser så som Brölio Olja och polska gurkor. Sen ska jag och lillasyster gå till Stringfellows och ta en öl. Det ska bli mitt nya stammishak.

Och jag ska bli faster! Min lillebror och hans fru väntar barn. ”Faster Erika, men hur fan låt’ det” sa pappa. Farfar pappa. Oj, vad gamla vi blev.

Nina tror att Leijonkungen skulle sjunga "Vi sitter här i ventan och spelar lite DotA" på folkpartiets karaokekväll. Som en blinkning till hela Leijongate med alla dataintrång och så. Som en markering på att han har gått vidare i livet nu. Och så känns den ju ungdomlig. Den blir också väldigt rolig när man tänker sig Leijonborg lite småtipsy fram på småtimmarna, med slipsen på huvudet, dansandes work-out-dans a' la' Klara. Och så småläspandet "Vi sitter här i ventan ..." dunk dunk dunk ...

Mustad Platta

Nu är vi på plats på Torsgatan! Flytten gick bra. Mycket bra till och med. Tack vare effektiva och starka vänner. Men det är ju lite kaos fortfarande: Golvet i hallen är inte målat. Vi har ingen bokhylla för alla våra böcker, vi har ingen smart förvaring för alla våra skivor och DVD:r. Vi har inget skafferi. Vi har inga hyllplan i våra köksskåp. MEN vi har ett nytt fint runt, vitt köksbord och ett underbart badkar på tassar. Och framförallt har vi en lägenhet som känns som hemma!

Sen har det ju hänt helt galna och hemska saker. Mitis har brunnit upp. Hela vår gamla lägenhet är helt utbränd. Troligtvis är det ett par hantverkare som klantat sig och lämnat trassel på de nyslipade och nyoljade golven.
http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,931721,00.html

http://www.expressen.se/index.jsp?a=753533

Vi åkte förbi där igår och det var spöklikt. Inte alls vår lägenhet längre. Det fanns inga fönster längre för dom har exploderat av trycket, dörren var helt bränd, det luktade väldigt starkt av brand i trapphuset och fasaden är helt svart ovanför hålen där det tidigare funnits fönster. Det gick inte att gå in i lägenheten för den är förseglad av polisen. Men man kan ju tänka sig. Obehagligt.

Jag gör nu min andra dag på nya redaktionen. Det är kul. Jag gör research och bokar gäster. Idag råkade jag lämna ett meddelande på Lars Adaktussons telefonsvarare där jag avslutade det hela med ”Hoppas att du har det bra! Kram”. Oj. Men han ringde upp och var sjukt trevlig.

Annars har jag osat ja till att gå på Den Stora Festen. Men vi får väl se om jag får gå. En tjej som också gör praktik här i huset fast på en annan avdelning får inte gå ”eftersom hon är praktikant”. Det känns ju sjukt snålt. Det som bjuds på är mat (förmodligen buffé) och ”underhållning”.

Min nya kollega Martin blev väldigt uppeldad över hur snåla vissa medieföretag kan vara och sa att han ibland kunde känna sig tvungen att suga gubbkuk på Plattan för att ha råd att åka till Surahammar ”för att göra nåt jävla inslag”. Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Annars är det bra. Det tar ju ett tag att förstå sig på en ny redaktions egna koder och lingo. Till exempel säger alla ”mustad” hela tiden. Mustad kan betyda att ”fan vad jag känner mig trött och sliten”. Tror jag.

Camilla tror att Lars Lejonkungen Leijonborg skulle sjunga ”Sommaren är kort” på folkpartiets karaokekväll. Tänk er honom sjunga den så där lite lätt läspande. Så gulligt.

Kaos, huvudvärk och målarfärg

Det är lite kaotiskt nu. Vi flyttar ju på lördag. Och man kan väl säga att det inte är riktigt klart för flytt för familjen Strand-Berglund: Knappt en flyttlåda är packad. Golven är inte målade på Toris. Vi har inga hyllplan till våra köksskåp eller arbetsrumsskåp. Vi har ingen duschslang. Det ligger ett fint fint byggdamm över hela lägenheten. Och det värsta problemet är att hela vår nya lägenhet luktar träslöjdssal. När jag kommer dit får jag ångestrysningar och tänker på Kurt-Ivan och Ove på Hörnefors Centralskola. Dom luktade alltid lite konstigt och hade trädamm i håret och färg på fingrarna. Och såna är jag och Uffe nu. Vi luktar konstigt och har damm i håret och färg överallt. Igår hittade jag konstiga fläckar på knäna. Det var färg.

Jag är så förbannat jäkla trött på spackel, latex och lackfärg. Jag är så jäkla trött på att ha tappat luktsinnet efter att ha målat med oljebaserad lackfärg. Jag är så trött på att ha lite smygont i huvudet och ryggen efter att ha stått i konstiga ställningar och slipat och målat. Jag är trött.

Idag ska vi till Mio-möbler och kolla på bord och badrumsskåp. Det kan ju vara bra att ha. Å så ska vi till IKEA och köpa hyllplan till skåpen i arbetsrummet. Det kan ju också vara bra att ha. Ångesten ligger just nu fokuserad på att hyllplanen till våra köksskåp är slut på IKEA. Det kan ju bli lite konstigt att ställa in saker i skåpet utan att ha några hyllor. Tänker man på det lite mer så går det ju faktiskt inte.

När jag skulle kolla på IKEA:s hemsida om hyllplanen fanns så hade jag glömt bort hur stora dom var och vad dom heter. Så jag fick ringa till Uffe och fråga. Jag tror att jag har fått milda hjärnskador av all målning. Det är helt varmt i min näsa och det känns som att alla flimmerhåren har frätts bort. Allt luktar lite Vicks – som halstabletten alltså.

Men Toris blir fin. Särskilt nu när vi fått rätt golvfärg. Den vi fick först var fel och inte så snygg. Vi har målat vårt sovrum tre gånger med den färgen som är fel. Vi kommer aldrig kunna få bort den färgen sa hon på färgaffären. Jaha. Men det gör inget har vi sagt till varandra jag och Uffe. Vår säng kommer ju ändå att täcka det mesta av golvet – som inte är jätte JÄTTE fult bara inte så som vi ville ha det – och så kommer vi ju bara ha mysbelysning och brasan tänd i det rummet så vad spelar väl golvfärgen för roll. Det är lite bittert bara. Vi som kämpat så hårt.

Igår kom Sverker, Victor och Maja förbi och hjälpte oss att måla och montera. Utan dom vet jag inte vad jag hade gjort. Det är för mycket att göra bara för två personer bara. Så deras hjälp var och är ovärderlig. Sverker kommer idag också. Och Jenny har sagt att hon kan komma efter jobbet och hjälpa oss att packa flyttlådor. Det känns fint.

Jaa. Stress. Kaos. Men kul, lite kul i alla fall - så ser livet ut för Erikafiore just nu.

Torsgatan mot nya höjder

Det här känns stort.

Igår var sista dagen för Andrei och co i vår lägenhet. Igår blev Tobbe och co klara med kakelugnarna. Igår slipade Luiciano och en annan man alla våra golv. I helgen målade jag, Uffe, Åsa B, Åsa G, Sara, Mattias, Chricke, Jon, Sandra, Sverker, Annika, Maja och Anders alla våra väggar, lister och fönster.

Ja, det är alltså på det sättet att vi börjar bli klara!

Kvar är bara gå över listerna en gång till och städa, städa, städa. Sen är Torsgatan 49 klar för inflytt.