Idag hoppade YTTERLIGARE en tjej av mitt bokprojekt. Hmmm ... det är tydligen känslig bizznis det här med vänskapen mellan gay män och kvinnor. Undrar varför det är så?
Vad är det som är så känsligt och kontroversiellt kan man ju fundera på.
Jag håller på just nu och skriver ett porträtt av ett par som ville vara anonyma. Jag träffade dem för några veckor sedan och det kommer nog att bli jättebra. Men det är intressant att det här är så känsligt alltså.
Ömsom framgång ömsom motgång. Ja, det är väl så det är.
måndag, april 23, 2007
Erikas födelsedag
Ja visst är det så att jag fyller år idag. Det har jag firat med:
1. Smörgåstårta på sängen i morse av Uffe (När Lisa, en tjej på jobbet, fick höra det sa hon "Men Uffe, han är inte bara rich han är också en bitch" Jag vet inte riktigt vad hon menade men jag tog det som en komplimang)
2. Fått många gratulationer, särskilt eftersom jag gick heeeela korridoren ner och upp och sa att det är min födelsedag. Kajsa på Populär sa helt omotiverat "32 år ... men det är ju ingen ålder". Det är då man vet att man har kommit upp i en ålder, och blivit gammal.
3. Ätit lurre med Uffe.
4. Shoppat på NK - pressisar till mig själv. Ja, å så råkade vi gå in i en filminspelning. Vi sabbade tagningen och teamet blev griniga. Skitpinsamt. Men jag hoppas ändå på att jag kommer att vara med i filmen. De som spelade såg ut som Marie Göranzon och han som var så jävla elak i Varuhuset. Om ni ser filmen kan ni hålla utkik efter mig och Uffe i scenen som utspelar sig vid en fotoautomat.
5. Väntat på att få äta middag med mina syskon och vänner. Det ska jag göra nu snart.
1. Smörgåstårta på sängen i morse av Uffe (När Lisa, en tjej på jobbet, fick höra det sa hon "Men Uffe, han är inte bara rich han är också en bitch" Jag vet inte riktigt vad hon menade men jag tog det som en komplimang)
2. Fått många gratulationer, särskilt eftersom jag gick heeeela korridoren ner och upp och sa att det är min födelsedag. Kajsa på Populär sa helt omotiverat "32 år ... men det är ju ingen ålder". Det är då man vet att man har kommit upp i en ålder, och blivit gammal.
3. Ätit lurre med Uffe.
4. Shoppat på NK - pressisar till mig själv. Ja, å så råkade vi gå in i en filminspelning. Vi sabbade tagningen och teamet blev griniga. Skitpinsamt. Men jag hoppas ändå på att jag kommer att vara med i filmen. De som spelade såg ut som Marie Göranzon och han som var så jävla elak i Varuhuset. Om ni ser filmen kan ni hålla utkik efter mig och Uffe i scenen som utspelar sig vid en fotoautomat.
5. Väntat på att få äta middag med mina syskon och vänner. Det ska jag göra nu snart.
söndag, april 22, 2007
... och jag har skrivångest.
Fans jävla.
Jag kommer mig inte för att börja skriva något vettigt. Jag vill bara surfa på Youtube. Syrran visade det här klippet igår. JD botar hjärtesorg med kattungar.
Jag tror att enda sättet att bota riktig ångest är med en låda full med kattungar.
Okej. Nu får det vara nog.
Nu ska här uträttas storverk!
Jag kommer mig inte för att börja skriva något vettigt. Jag vill bara surfa på Youtube. Syrran visade det här klippet igår. JD botar hjärtesorg med kattungar.
Jag tror att enda sättet att bota riktig ångest är med en låda full med kattungar.
Okej. Nu får det vara nog.
Nu ska här uträttas storverk!
strong /strong
det var konstigt. när jag öpnade den posten så står det strong strong överst i rutan. Jag hade tänkt börja posten med att skriva att jag mår dåligt och att jag känner mig svag. Så står det strong strong inuti två klamrar.
Okej. Nu löste jag det konstiga. Det står tydligen alltid så när man skriver i HTML-formatet. Det var bra för då kan jag fortsätta att vara svag. Och inte se det konstiga meddelandet som ett tecken på att jag måste vara stark.
Vi hade gårdstädning igår. Jag drack Mimosa hela dagen. Det blev säkert en och en halv liter Mimosa. Jag sa att "This is the year of the Mimosa" och när några grannar ställde två strandstolar vid ett bord så sa jag att det var "The Mimosa lounge". Jag bjöd alla som ville ha på Mimosa. Det är en sån bra dryck, sa jag, för man blir bara skönt marinerad och inte full.
När jag tänker på vad jag sa igår, och hur jag betedde mig, så kan jag ju se att det inte stämmer. Jag blev visst fulll. Och idag är jag svag. Jag mår illa och har lite ångest.
torsdag, april 19, 2007
Nu har det gått för långt
Jag har länge gått runt och känt på mig att jag är en superhjälte som inte har lärt mig att kontrollera mina superkrafter. Tankarna väcktes när jag under en och samma vecka hamnade i/orsakade två bilolyckor (orkar inte förklara, men jobbigt var det).
Okej, alldeles nyss kom Erik som är producent på Rond in och sa att han kommit på en grej om mig. "Du vet han Virginia-psykot", sa han. "Ja", svarade jag och kände en rysning längs ryggraden. "Han var ju 23 år och dödade 32 människor ... å du fyller ju 32 år på måndag å vilket datum är det - den 23:e".
Ser ni kopplingen?! Jag fick andnöd. Det är alltså mitt fel att alla de där oskyldiga människorna dog.
Jag började yra omkring i rummet och prata om att jag måste lära mig att kontrollera mina superhjälte-egenskaper - som han i Heroes - och då fyllde Calle från P3 Populär i det sjukaste: "Erika, du vet väl att Heroes har säsongsstart den 23:a april?!"
Herre Gud, allt hänger samman. Och jag måste MÅSTE lära mig att ta kontrollen över min kraft. Vem fan kan hjälpa mig? Vem kan lära en superhjälte att styra sina powers? Någon som känner en osynlig man? Nägon?
Okej, alldeles nyss kom Erik som är producent på Rond in och sa att han kommit på en grej om mig. "Du vet han Virginia-psykot", sa han. "Ja", svarade jag och kände en rysning längs ryggraden. "Han var ju 23 år och dödade 32 människor ... å du fyller ju 32 år på måndag å vilket datum är det - den 23:e".
Ser ni kopplingen?! Jag fick andnöd. Det är alltså mitt fel att alla de där oskyldiga människorna dog.
Jag började yra omkring i rummet och prata om att jag måste lära mig att kontrollera mina superhjälte-egenskaper - som han i Heroes - och då fyllde Calle från P3 Populär i det sjukaste: "Erika, du vet väl att Heroes har säsongsstart den 23:a april?!"
Herre Gud, allt hänger samman. Och jag måste MÅSTE lära mig att ta kontrollen över min kraft. Vem fan kan hjälpa mig? Vem kan lära en superhjälte att styra sina powers? Någon som känner en osynlig man? Nägon?
Karistu!
Åh. Min älskade Uffe känner sig alldeles för övervakad. Särskilt av samhället.
Det säger han i Aftonbladet idag i alla fall.
Gulle han ... Jag ska krama om honom när jag kommer hem. Göra honom trygg igen.
Det säger han i Aftonbladet idag i alla fall.
Gulle han ... Jag ska krama om honom när jag kommer hem. Göra honom trygg igen.
onsdag, april 04, 2007
Gåshudsångest
Jag sitter på jobbet och lyssnar på Invincible med Carola och får gåshud. På riktigt RIKTIGT alltså. Håret står rätt upp. Å jag hatar ju Carola. Tycker ju att hon är vidrig.
Jävla hår som står. Jag får ångest och tårar i ögonen. Det är så förvirrande.
Jävla hår som står. Jag får ångest och tårar i ögonen. Det är så förvirrande.
torsdag, mars 15, 2007
Åh Dolly!
Elva minuter efter utsatt tid, klockan 19:41 stod hon där på scen. Dolly Parton, livs levande. Jag och min syster tappade andan båda två för det kändes så overkligt.
Tidigare på dagen när vi drack te i en jättevacker te-salong i Nationalgalleriet satt vi och pratade om Dolly och konserten. Hur skulle det bli. Vi önskade låtar och undrade om hon skulle säga alla de där sakerna som man hört henne säga så många gånger. Och oh, yes! Hon hann knappt avsluta första sången innan hon sa att hon är så tacksam över att vi spenderar så mycket pengar på henne för ”det kostar att se så här billig ut” haha.
Tredje låten var Jolene och då brast allt. Jag grät, det blev FÖR mäktigt och allt var så vackert och stort. Det var första, men inte sista gången under konserten som jag blev så gripen att tårar föll. Hon sjöng Coat of many colors och jag tänkte på mamma och hur mycket hon tycker om den sången och jag tog in texten och jag grät. Hon sjöng I will always love you och jag tänkte på Yves och hur jag alltid kommer att älska honom och jag grät.
En man vrålade ”I love you Dolly” och hon svarade ”Oh, I love you to, but I told you to stay in the truck”. Å en annan man skrek att han älskade henne. Han skrek så att rösten sprack, och då svarade hon ”I love you to, but don’t go hurting yourself”.
Hon sa att vi var den bästa publiken hon hittills på turnén och fast man vet att hon säkert säger så på varje konsert så sa hon det ändå på ett sånt sätt att man trodde henne. För man vill tro henne.
Gud! Vad jag älskar Dolly.
Tidigare på dagen när vi drack te i en jättevacker te-salong i Nationalgalleriet satt vi och pratade om Dolly och konserten. Hur skulle det bli. Vi önskade låtar och undrade om hon skulle säga alla de där sakerna som man hört henne säga så många gånger. Och oh, yes! Hon hann knappt avsluta första sången innan hon sa att hon är så tacksam över att vi spenderar så mycket pengar på henne för ”det kostar att se så här billig ut” haha.
Tredje låten var Jolene och då brast allt. Jag grät, det blev FÖR mäktigt och allt var så vackert och stort. Det var första, men inte sista gången under konserten som jag blev så gripen att tårar föll. Hon sjöng Coat of many colors och jag tänkte på mamma och hur mycket hon tycker om den sången och jag tog in texten och jag grät. Hon sjöng I will always love you och jag tänkte på Yves och hur jag alltid kommer att älska honom och jag grät.
En man vrålade ”I love you Dolly” och hon svarade ”Oh, I love you to, but I told you to stay in the truck”. Å en annan man skrek att han älskade henne. Han skrek så att rösten sprack, och då svarade hon ”I love you to, but don’t go hurting yourself”.
Hon sa att vi var den bästa publiken hon hittills på turnén och fast man vet att hon säkert säger så på varje konsert så sa hon det ändå på ett sånt sätt att man trodde henne. För man vill tro henne.
Gud! Vad jag älskar Dolly.
onsdag, mars 14, 2007
Idag Stockholm Imorgon Oslo
Hå hå hå. Imorgon bär det av till Oslo för att se Dolly! Jag är så eggad att jag knappt kan tänka klart. Det ska bli så grejt. Upplägget är fett: vi ska bo på fint hotell, vi ska hänga en dag i Oslo, vi ska se Dolly. Jag och Yves! Åh vad jag längtar efter Yves. Han har varit i Milano i tre dagar och jag saknar honom så mycket att jag till och med gråtit en skvätt.
Men det har gått bra. Jag har varit stark, och haft sällskap av min fina mamma, och igår myste jag med Stefan.
Stefan och jag hade för övrigt ett mycket bra samtal om min bok när vi åt brakmiddag igår så allt känns så lovande och ljust ut nu. Med boken alltså.
Ja, å så måste jag ju tipsa om att lyssna på Morgonpasset imorgon typ 7.25. Då kommer en del av min "intervju" med Mika. Då kommer jag att informera honom om tre svenska skådespelerskor som han kan skriva sin nästa hit om ... han väljer Gunilla Röör (framför Garbo och Helena Bergström) hahaha.
Just det ja. Idag såg jag Ebba Hultkvist vid korsningen St Eriksgatan/Rörstrandsgatan. Hon såg nyduschad ut, var blöt i håret och bar på en träningsväska. Hon var söt som en nyponros (fast hon ser lite ut som en tant, det är nåt med auran).
Oj oj oj. Nu ska jag plocka fram Dollybiljetterna och sätta mig och vänta på att det ska bli imorgon.
Men det har gått bra. Jag har varit stark, och haft sällskap av min fina mamma, och igår myste jag med Stefan.
Stefan och jag hade för övrigt ett mycket bra samtal om min bok när vi åt brakmiddag igår så allt känns så lovande och ljust ut nu. Med boken alltså.
Ja, å så måste jag ju tipsa om att lyssna på Morgonpasset imorgon typ 7.25. Då kommer en del av min "intervju" med Mika. Då kommer jag att informera honom om tre svenska skådespelerskor som han kan skriva sin nästa hit om ... han väljer Gunilla Röör (framför Garbo och Helena Bergström) hahaha.
Just det ja. Idag såg jag Ebba Hultkvist vid korsningen St Eriksgatan/Rörstrandsgatan. Hon såg nyduschad ut, var blöt i håret och bar på en träningsväska. Hon var söt som en nyponros (fast hon ser lite ut som en tant, det är nåt med auran).
Oj oj oj. Nu ska jag plocka fram Dollybiljetterna och sätta mig och vänta på att det ska bli imorgon.
torsdag, mars 08, 2007
Erika kan fika med Mika
Jag ska träffa Mika på måndag! I 10 minuter ... vad ska jag prata med honom om? 10 minuter är ju ingenting. Fast det är två minuter mer än vad min kollega fick prata med John Hugh Mungo Grant. Mungo hahahaps. jag har en intervju bokad imorgon till boken! Och fått hem två böcker som jag beställt som jag ska använda i bokskrivandet! Det går alltså framåt!
söndag, mars 04, 2007
Böcker skriver inte sig själva
Läste om Stieg Larsson i SvD idag. Han lämnade in två kompletta manus till Nordströms á 600 sidor stycket. Snart har han sålt en miljon exemplar.
Den här helgen har jag inte skrivit så mycket som jag hoppats på.
Men jag såg Christine Meltzer vid Mosebacke. Hon hjälpte sin man att fickparkera. Å så såg jag Carl Bildt utanför Vivo i Fältan. Han såg orange ut i ansiktet. Han bara stod rakt upp och ner utanför ingången och stirrade med tom blick. Så stod han i säkert fem minuter. Det såg skitkonstigt ut. Särskilt eftersom att han var helt orange i ansiktet.
Den här helgen har jag inte skrivit så mycket som jag hoppats på.
Men jag såg Christine Meltzer vid Mosebacke. Hon hjälpte sin man att fickparkera. Å så såg jag Carl Bildt utanför Vivo i Fältan. Han såg orange ut i ansiktet. Han bara stod rakt upp och ner utanför ingången och stirrade med tom blick. Så stod han i säkert fem minuter. Det såg skitkonstigt ut. Särskilt eftersom att han var helt orange i ansiktet.
fredag, mars 02, 2007
Skrivångest
Jag borde skriva. Jag är ledig idag och borde skriva. Nästa vecka jobbar jag till fem-sex varje dag och kommer vare sig hinna eller orka skriva. Jag kommer att jobba till fem-sex varje dag i två månader.
Jag är alltså ledig idag. Vaknade vid halv åtta med ett ångestryck. Det är för att jag vet att jag är ledig och att jag borde skriva.
Men istället för att skriva har jag ...
* tittat på skidstafett (like I care)
* ätit lååång frukost med mamma (mysigt)
* läst alla delar i båda morgontidningarna jättenoga (hittade tre gästförslag till jobbet)
* flippat eller floppat på P3 Populärs hemsida (viktigt)
* nöjessurfat (jätteviktiga saker kollade jag inte upp)
* sett halva Capote (jag tänkte mycket på hur han skrev och att jag också borde skriva - blev så stressad att jag tryckte på pausknappen efter halva filmen)
* suttit i köket och stirrat med tom blick mot radion medan jag väntade på resultatet på flipp eller flopp i P3 Populär.
* gått till konsum och handlat kaffe (måste jag ju ha för att orka skriva)
* gått hem och hämtat cykeln och lämnat in den på reparation (satt kvar och kollade när cykelkillen reparerade cykeln)
* köpt mat - falafel och matvetesallad med hommus - på Kafé Kompott och inmundigat densamma (såg jäkligt blek och trist ut men smakade förvånandsvärt bra, mycket bättre än fettchockerna från överprizade Vasastans Ost. Så till Kompott kommer jag att gå tillbaka. Såg för övrigt en kille som satt med en laptop på kafét och då tänkte jag på att jag borde skriva ... kanske skulle jag sätta mig där? tänkte jag)
* skrivit i min blogg
Det här borde jag ha gjort, och skulle jag göra annorlunda om jag fick göra om dagen:
* äta frukost med mamma
* duscha
* skriva
* ringa Noaks Ark och Daniels kompisar för att boka intervjuer
* skriva lite till
* känna mig nöjd
Av allt på "borde-gjort-listan" har jag bara ätit frukost med mamma.
On the plus-sida så har jag fått kontakt med Cilla igen idag. Hon är en cool och grejt fag-hag som jag hoppas på ska vara med i min bok. Vi mailade lite via Qruiser.
Åkej, nu har jag inte tid med det här. Nu jävlar ska här skrivas. Fortsättning följer.
Jag är alltså ledig idag. Vaknade vid halv åtta med ett ångestryck. Det är för att jag vet att jag är ledig och att jag borde skriva.
Men istället för att skriva har jag ...
* tittat på skidstafett (like I care)
* ätit lååång frukost med mamma (mysigt)
* läst alla delar i båda morgontidningarna jättenoga (hittade tre gästförslag till jobbet)
* flippat eller floppat på P3 Populärs hemsida (viktigt)
* nöjessurfat (jätteviktiga saker kollade jag inte upp)
* sett halva Capote (jag tänkte mycket på hur han skrev och att jag också borde skriva - blev så stressad att jag tryckte på pausknappen efter halva filmen)
* suttit i köket och stirrat med tom blick mot radion medan jag väntade på resultatet på flipp eller flopp i P3 Populär.
* gått till konsum och handlat kaffe (måste jag ju ha för att orka skriva)
* gått hem och hämtat cykeln och lämnat in den på reparation (satt kvar och kollade när cykelkillen reparerade cykeln)
* köpt mat - falafel och matvetesallad med hommus - på Kafé Kompott och inmundigat densamma (såg jäkligt blek och trist ut men smakade förvånandsvärt bra, mycket bättre än fettchockerna från överprizade Vasastans Ost. Så till Kompott kommer jag att gå tillbaka. Såg för övrigt en kille som satt med en laptop på kafét och då tänkte jag på att jag borde skriva ... kanske skulle jag sätta mig där? tänkte jag)
* skrivit i min blogg
Det här borde jag ha gjort, och skulle jag göra annorlunda om jag fick göra om dagen:
* äta frukost med mamma
* duscha
* skriva
* ringa Noaks Ark och Daniels kompisar för att boka intervjuer
* skriva lite till
* känna mig nöjd
Av allt på "borde-gjort-listan" har jag bara ätit frukost med mamma.
On the plus-sida så har jag fått kontakt med Cilla igen idag. Hon är en cool och grejt fag-hag som jag hoppas på ska vara med i min bok. Vi mailade lite via Qruiser.
Åkej, nu har jag inte tid med det här. Nu jävlar ska här skrivas. Fortsättning följer.
onsdag, februari 28, 2007
Starstruck Deux
Kändisspotting: Idag såg jag Lena Ph i Fältan. Hon bar på två stora kassar och gick förbi två stora affischer av sig själv vid ett skyltfönster. Hon verkade lugn och samlad. Jag var svettig efter att ha delerium-shoppat två par brallor på MQ som ger mig muffin-top. Muffin-top är när underhudscharmen runt midjan liksom väller över kanten på byxorna. Som på en välfylld muffin. Jag hatar muffin-top. Jag ska as of today göra sit-ups varje kväll.
tisdag, februari 27, 2007
Starstruck
Jag har trillat ner i något slags dance-träsk. Från att ha varit väääldigt less på genren och helt snöat in på rock så har alltså den lilla bögen i mig börjat rejva igen. Det är så underbart!
Just nu kontorsstolsrejvar jag till Steed Lord.
Bandmedlemmar är
M.E.G.A = The Euro_Crunk Beat Maker, KALI = The Vocal Diva Extraordinaire, DEMO = The Wiz Kid Producer och A.C. BANANA$ = The Banana Milkshake M.C.
Det går att räkna ut med en enkel algoritm vilken av dem som jag gillar bäst. Allt som är diva med stort D och dessutom extraordinärt med stort E _måste_ ju vara grejt!
Dom har citatet
"OH GRACIOUS ME, WAS I RAVING? PLEASE FORGIVE ME"
på deras Mysspacesida. Å så har dom kläder med neonfärger. Å så skrev Bon om dom i senaste numret. Dom är alltså sjukt fräscha. Och, faktiskt, väldigt bra.
****
Idag hade jag tänkt börja med kändisspotting i varje inlägg, för att hålla statistik på alla kända personer jag sett. Men så gick jag på kändispremiär på Lars von Triers film igår och kände att Gud! så pinsam jag är som ska blogga om dom jag sett, å så fortsatte jag att överlägga med mig själv under hela filmen å sen på bussen hem och kom fram till att jag nog ska börjar nästa vecka istället.
Men sen kom jag på att, va fan. Så, jag såg:
Lena Olin och Richard Hobert
Börje Ahlstedt
Han som var med i Baren och sen fick drogproblem, är bög och numer jobbar på Klick.
… Gud, det måste ju ha varit mer kändisar på galapremiären. Men … ja, det var dom jag såg. Ville ju inte stirra. Inser att jag nog inte blir så starstruck när jag frotterar mig med kändisar (bra grej). Blir mer starstruck när jag ser kändisar på ICA eller tex ser Pontus Gårdinger på nyårsafton vid S:t Eriksbron (lite pinsam grej, men pinsamt okej).
Just nu kontorsstolsrejvar jag till Steed Lord.
Bandmedlemmar är
M.E.G.A = The Euro_Crunk Beat Maker, KALI = The Vocal Diva Extraordinaire, DEMO = The Wiz Kid Producer och A.C. BANANA$ = The Banana Milkshake M.C.
Det går att räkna ut med en enkel algoritm vilken av dem som jag gillar bäst. Allt som är diva med stort D och dessutom extraordinärt med stort E _måste_ ju vara grejt!
Dom har citatet
"OH GRACIOUS ME, WAS I RAVING? PLEASE FORGIVE ME"
på deras Mysspacesida. Å så har dom kläder med neonfärger. Å så skrev Bon om dom i senaste numret. Dom är alltså sjukt fräscha. Och, faktiskt, väldigt bra.
****
Idag hade jag tänkt börja med kändisspotting i varje inlägg, för att hålla statistik på alla kända personer jag sett. Men så gick jag på kändispremiär på Lars von Triers film igår och kände att Gud! så pinsam jag är som ska blogga om dom jag sett, å så fortsatte jag att överlägga med mig själv under hela filmen å sen på bussen hem och kom fram till att jag nog ska börjar nästa vecka istället.
Men sen kom jag på att, va fan. Så, jag såg:
Lena Olin och Richard Hobert
Börje Ahlstedt
Han som var med i Baren och sen fick drogproblem, är bög och numer jobbar på Klick.
… Gud, det måste ju ha varit mer kändisar på galapremiären. Men … ja, det var dom jag såg. Ville ju inte stirra. Inser att jag nog inte blir så starstruck när jag frotterar mig med kändisar (bra grej). Blir mer starstruck när jag ser kändisar på ICA eller tex ser Pontus Gårdinger på nyårsafton vid S:t Eriksbron (lite pinsam grej, men pinsamt okej).
måndag, februari 26, 2007
Adding vintage feeling
Scen från teknikbordet utanför studio 13 kl 06.15.
Erika slår på TV:n för att se Oscars-galan.
Erika: - Åh, George Lucas! Eller ... vad gör han på scen ... ?
Tor: - Adding the vintage feeling.
Å nu har Martin Scorsese vunnit storslam! Både bästa regi och bästa film. Han var asgullig när han vann bästa film. Han fattade ingenting och bara kramade om sin statyett backstage.
Adding the vintage feeling.
Erika slår på TV:n för att se Oscars-galan.
Erika: - Åh, George Lucas! Eller ... vad gör han på scen ... ?
Tor: - Adding the vintage feeling.
Å nu har Martin Scorsese vunnit storslam! Både bästa regi och bästa film. Han var asgullig när han vann bästa film. Han fattade ingenting och bara kramade om sin statyett backstage.
Adding the vintage feeling.
söndag, februari 25, 2007
Söndagsångest
Jag hatar jobbångesten på söndagar. Jag vill skjuta jobbångesten.
Klockan är åtta, och nu måste jag varva ner för att förhoppningsvis sova om en timme. Jag känner mig som att jag är sju år igen.
Summering av helgen: Jag håller tydligen på med något slags mästerskap i att vara full och patetisk under helgerna i februari. Uffe tror att det beror på att jag är trött. Jag hoppas det.
I fredags satt jag och grät när vi åt middag på restaurang, å sen fick jag klustrofobi och _vägrade_ sitta på de platser som vi fått till en teaterpremiär, så jag gick där ifrån och blev helt emo igen när jag såg en ensam kanin på Odenplan. Den försökte jag fånga för att ge till Annika. Needless to say så hade jag druckit vin.
Tips: Om ni ska äta brunch på Mosebacke (150 kronor å massa veggogrejer plus ännu mer köttgrejjer så klart) så ska ni komma dit antingen tidigt dvs 10.30, eller sent, dvs 13.00, eller på lördagarna. Alltså INTE vid 11.30 på lönesöndagen som vi gjorde.
Katarina blev lejonhona och knuffade en gubbe, och skrek på tre småtjejer som försökte ta vårt bord. Sen fick Moa hett tevatten på sitt lilla lilla fem-månaders-ben och fick åka till sjukhuset. Det var hemskt dramatiskt. Och vi fick ta med oss storebror Emil hem. Han är tre år och kallade mig för mamma (gulligt) å så kollade vi på musikaler. Jag valde ut de bästa numren å så tittade vi och njöt tillsammans.
En bra grej är att jag fått en del skrivet i helgen. Baksidan är att jag känner mig lika trött som innan helgen. Har det ens varit helg nu när jag tänker efter?
Klockan är åtta, och nu måste jag varva ner för att förhoppningsvis sova om en timme. Jag känner mig som att jag är sju år igen.
Summering av helgen: Jag håller tydligen på med något slags mästerskap i att vara full och patetisk under helgerna i februari. Uffe tror att det beror på att jag är trött. Jag hoppas det.
I fredags satt jag och grät när vi åt middag på restaurang, å sen fick jag klustrofobi och _vägrade_ sitta på de platser som vi fått till en teaterpremiär, så jag gick där ifrån och blev helt emo igen när jag såg en ensam kanin på Odenplan. Den försökte jag fånga för att ge till Annika. Needless to say så hade jag druckit vin.
Tips: Om ni ska äta brunch på Mosebacke (150 kronor å massa veggogrejer plus ännu mer köttgrejjer så klart) så ska ni komma dit antingen tidigt dvs 10.30, eller sent, dvs 13.00, eller på lördagarna. Alltså INTE vid 11.30 på lönesöndagen som vi gjorde.
Katarina blev lejonhona och knuffade en gubbe, och skrek på tre småtjejer som försökte ta vårt bord. Sen fick Moa hett tevatten på sitt lilla lilla fem-månaders-ben och fick åka till sjukhuset. Det var hemskt dramatiskt. Och vi fick ta med oss storebror Emil hem. Han är tre år och kallade mig för mamma (gulligt) å så kollade vi på musikaler. Jag valde ut de bästa numren å så tittade vi och njöt tillsammans.
En bra grej är att jag fått en del skrivet i helgen. Baksidan är att jag känner mig lika trött som innan helgen. Har det ens varit helg nu när jag tänker efter?
Sista OC
Men oh My. Igår såg jag och systra mi det sista avsnittet EVER av the OC. Det var precis så cheesy och stråkfyllt som man kunnat tänka sig ... men jag blev ändå emo och klämde fram en liten liten tår.Jag tror att det är för att jag är så stört dålig på separationer - får ju separationsångest av att kasta soporna till och med - det är en seriös störning. Jag vet.
Men jag känner mig också lite sviken. Här har man följt dessa människors trassliga livsöden (med alkoholism, fängelse, fylleresor till Mexiko, lesbiska utflykter, flytt till husvagnscamping, dödsfall, födslar, överdoser och ja, fan allt man kan tänka sig). Serien har sannerligen inte alltid varit bra, men jag har stått ut. Tänkt att det blir nog bättre snart, å så småningom kommit in i den nya ploten, tråden, arken. Riktigt så fint som det var i första säsongen blev det aldrig igen. Men det har funnits höjdpunkter. Gud! När Julie Cooper inledde en affär med sin dotters ex-pojkvän. Eller när Seth klättrade upp på skolans kaffebardisk för att berätta om sin kärlek till Summer. Eller när Trey kom tillbaka och försökte sabba för alla. Eller när Ryans ex kom tillbaka och han gjorde slut med Marissa och började jobba på ett bygge för att styra upp att han skulle bli farsa. Eller när Julie smygstaratde en bordell i hennes och Kikis dateingfirma. Eller när Caleb drunknade i poolen. Eller när Ryan och Marissa blev utkastade från skolan och Taylor inledde en affär med rektorn. Eller hur sjukt stabila Kirsten och Sandy Cohen är (och hur retad jag blev på jobbet när jag outade att Sandy var mitt potential love-interrest i serien). Eller när Seth ritade Summer i sin serietidning och hon till sist fattade att han hjärtade henne. Å kyssen! När Seth och Summer kysser varandra i regnet och han har en spiderman-mask på sig.
Hmmm ... Jag kommer att sakna dom. Å jag kommer att sakna stranden. Å piren. Å båtklubben. Å deras hem.
I slutscenerna av sista avsnittet så visar man hur Ryan såg Marissa första gången. Hur han åkte förbi och hon stod utanför sitt hus och han bara skymtade henne i motljuset. Gud så vackert. Så gripande. Å nu är det slut. Slut.
torsdag, februari 22, 2007
Två sorters apa!
Två sorters apa. Nej, en sort men det är två av dom. Bilden är från Skansen för en vecka sen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
