Hola!
Sitter just nu på en severing inne på vårt semestertillhåll och kommer inte riktigt igång med mitt skrivande. Jag är lite kaffestissig efter att ha hällt i mig en stark STARK cortado (liten kaffe med lite mjölk) och det spritter i hela kroppen.
Dagen började vid poolen, men det var alldeles för varmt, så vi tog bilen ner till stranden i El Campello för ett dopp i havet. Vågorna var skyhöga och jag magsurfade flera meter. Jag har nu sand som skaver i bikinin och saltvatten som svider lite i hårbottnen.
När jag vaknade i morse upptäckte jag lite förvånad att jag hade blivit konstigt, liksom lite fläckigt brun i ansiktet och på insidan armarna. Det visade sig att hudcremen jag köpt på Carrefour var en brun utan sol. Det är inte bra, eller snyggt, att smörja in sig med brun utan sol när man inte vet att det är just det man smörjer in sig med. Hmmm. Det försvinner väl får jag hoppas.
Vi bor på en flott resort med gulliga små hus och underbara poolområden. Personalen är klädda i svarta västar och vita stärkta skjortor. Det känns som att vara med i Dirty Dancing. Det enda som saknas är en hunkig Johnny (fast jag låtsas att Uffe är honom ibland) och galna scenframträdanden med min syster utklädd till sjöjungfru. Men vi fick åka golfvagn till rummet för att slippa gå med bagaget. Och de tre unga amerikanskorna som bor här har tillräckligt med dramatiska gräl för att stämningen ska vara som på film.
Igår åt vi en fantastisk middag på en av resortens restauranger. Det visade sig dessutom bli en av de mest underhållande kvällarna i mitt liv tror jag. Värdinnan var spaniens motsvarighet till Basil Falwty. Hon sprang runt, helt förvirrad och gapade och skrek på sin stackars personal, medan hon skapade kaos genom att ta upp beställningar som hon avbröt mitt i för att vända sig till nästa bord för att fråga om maten smakade bra. Sen lyckades hon slå till en kvinna med en rullstol som hon kånkade in. Hon dog fel kort när det var dags att betala, och våra bordsgrannar fick sin entrédrink lagom till efterrätten. Hela tiden muttrade hon och tillrättavisade sin personal, medan hon konstant bad om ursäkt till alla gästerna. Needless to say så var det ju de som hade koll och fick räta till alla problem hon skapade.
Okej. Nu är det dags att ta tag i skrivandet. Det känns lite konstigt, men samtidigt glamouröst att sitta här i den flotta bar-serveringen och skriva om drag queens. Men så ser mitt liv ut just nu.
http://www.hotelpuebloacantilado.com/index.english.html
söndag, juni 24, 2007
tisdag, juni 19, 2007
Nya livet 2.0
Vad läskigt fort man anpassar sig till sin nya livsstil. Jag är inne på vecka två av skrivande nu och jag har nästan glömt hur det är att jobba.
Så här ser mina dagar ut.
Vaknar.
Äter frukost (gröt och kaffe) och läser DN mendan jag lyssnar på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Har svårt att komma igång att skriva.
Har skrivångest.
Vankar runt, men duschar inte.
Lyssnar koncentrerat på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Överslår med mig själv om det inte vore på sin plats att ta idag ledigt.
Kommer fram till att jag inte har råd att strunta i att skriva.
Vankar runt lite till.
Funderar på att ta en promenad.
Upptäcker att Martina håller på att avrunda Morgonpassets sändning.
Får panik. Va?! Är klockan redan tio?! Hur kunde hela förmiddagen bara försvinna så där?!
Övervinner skrivångesten genom att skriva om något annat än haggor. Till exempel ett blogginlägg.
Jag var för övrigt på ett mycket trevligt boksläpp igår. Det var Aftonbladets ledarskribent, den sjukt coola och begåvade Åsa Petersens bok Bortom Normen 2.0 som äääntligen är klar. Hon och jag hade ett väldigt bra samtal för någon månad sedan. Jag skulle egentligen bara ringa henne för att boka henne som gäst till programmet. Men när vi pratade kände jag hur liten och förvirrad jag var mitt skrivande. Hon höll på med korrektur. Så jag ropade ut ett hjälp! Åsa var som den tryggaste klippan, sa lugnande saker till mig, och hade vi setts irl hade hon strukit mig ömt över huvudet. Det var fint. Så igår fick jag äntligen träffa henne på hennes bokmingel på förlaget.
Vi pratade om det där samtalet igår, och hon lovade mig att vara min ångestmentor nu under mitt skivande. Fatta! Jag har en mentor. En ångestmentor. Det är stort.
Det var bra för mig att komma ut lite igår. Jag och min fabulösa korridorskollega Anders gick sen till Berlin och åt en fin-fin middag. Det var som en dröm. Vi pratade trädgårdar, skrivångest och framtid.
Så här ser mina dagar ut.
Vaknar.
Äter frukost (gröt och kaffe) och läser DN mendan jag lyssnar på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Har svårt att komma igång att skriva.
Har skrivångest.
Vankar runt, men duschar inte.
Lyssnar koncentrerat på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Överslår med mig själv om det inte vore på sin plats att ta idag ledigt.
Kommer fram till att jag inte har råd att strunta i att skriva.
Vankar runt lite till.
Funderar på att ta en promenad.
Upptäcker att Martina håller på att avrunda Morgonpassets sändning.
Får panik. Va?! Är klockan redan tio?! Hur kunde hela förmiddagen bara försvinna så där?!
Övervinner skrivångesten genom att skriva om något annat än haggor. Till exempel ett blogginlägg.
Jag var för övrigt på ett mycket trevligt boksläpp igår. Det var Aftonbladets ledarskribent, den sjukt coola och begåvade Åsa Petersens bok Bortom Normen 2.0 som äääntligen är klar. Hon och jag hade ett väldigt bra samtal för någon månad sedan. Jag skulle egentligen bara ringa henne för att boka henne som gäst till programmet. Men när vi pratade kände jag hur liten och förvirrad jag var mitt skrivande. Hon höll på med korrektur. Så jag ropade ut ett hjälp! Åsa var som den tryggaste klippan, sa lugnande saker till mig, och hade vi setts irl hade hon strukit mig ömt över huvudet. Det var fint. Så igår fick jag äntligen träffa henne på hennes bokmingel på förlaget.
Vi pratade om det där samtalet igår, och hon lovade mig att vara min ångestmentor nu under mitt skivande. Fatta! Jag har en mentor. En ångestmentor. Det är stort.
Det var bra för mig att komma ut lite igår. Jag och min fabulösa korridorskollega Anders gick sen till Berlin och åt en fin-fin middag. Det var som en dröm. Vi pratade trädgårdar, skrivångest och framtid.
måndag, maj 28, 2007
Hives och Timbaland sitting in a tree
Den börjar nu bli en vecka gammal. Men ändå. Timbaland feat The Hives!
(+ en massa wrestlingbrudar i musikvideo a la Sin City)
(+ en massa wrestlingbrudar i musikvideo a la Sin City)
onsdag, maj 23, 2007
All Over
Just nu, as I write, sjunger Ayesha "All over" live bara tjugo meter från mig. Flott!
En bra onsdagsmorgon alltså.
Och igår fick vi ett okej från vår bostadsrättsförening att öppna upp en balkongdörr mot gården. Det går bra nu!
tisdag, maj 22, 2007
Västa svordomen
Idag hade vi Kocky som gäst. Han och jag satt och pratade om de värsta svordommarna. Satan ligger bra till för att vara det vassaste vi har. Det är hårt.
Kockys "Be part of it all" med Jens Lekman är nog föresten en av de svängigaste låtarna just nu. Me likey! (imorse sjöng Rosanna - tjejen på bilden - å det var nog nästan ännu svängigare).
Ja! Idag har jag också tagit tag i två ångest-telefonsamtal till boken. Båda gick bra. Så flott så flott.
Säsongsfinalsbonanza
Två (snart tre - jag tittar på Brothers and Sisters nu, ja, jag har pausat) säsongsfinaler av favvoserier på två dagar. Det är nästan too much to handle.
Alltså, Ugly Betty! Vilken sju-hu-jälva säsongsfinal! Alla karaktärer är det cliffhangers på.
// SPOILER:
Är det Henrys baby? Kan det bli Betty och Henry? Hur gick bilkraschen? Överlever Daniel, Alexis och vad han-nu-heter Selmas boyfriend, nej, sorry husband to be? Kommer Bettys pappa att få komma tillbaka till familjen? Kommer Amanda att avslöja sin hemlighet? Kommer Bradford och Wilhelmina att gifta sig? Kommer mamma-Mead att klara sig på rymmen?
Gud! Så många härliga frågetecken!
SPOILER//
Det är knappt att jag vågar, eller orkar se klart på Brothers and Sisters. Det är bara FÖR mycket emotionellt drama. Grejen med säsongsavslutningar är ju inte bara alla dramatiska cliffhangers som gör väntan på nästa säsong olidligt lång och spännande. Det är ju också det att jag som lider av enorm separationsångest mår lite dåligt av att det blir closure. Jag oroar mig lite och undrar hur jag ska klara mig.
Å imorgon ska jag och Yves se säsongsavslutningen på Heroes. Åh herre Gud. Då kanske jag trillar över kanten. Ner i det svarta cliffhangerseparationsångesthålet.
Då lägger jag in mig på rehab. Jag behöver detox. Hmmm ... nu kanske det är läge att kolla ikapp på Prison Break. Och Greys Anatomy. Och Men in trees. Och 24. Och ...
Alltså, Ugly Betty! Vilken sju-hu-jälva säsongsfinal! Alla karaktärer är det cliffhangers på.
// SPOILER:
Är det Henrys baby? Kan det bli Betty och Henry? Hur gick bilkraschen? Överlever Daniel, Alexis och vad han-nu-heter Selmas boyfriend, nej, sorry husband to be? Kommer Bettys pappa att få komma tillbaka till familjen? Kommer Amanda att avslöja sin hemlighet? Kommer Bradford och Wilhelmina att gifta sig? Kommer mamma-Mead att klara sig på rymmen?
Gud! Så många härliga frågetecken!
SPOILER//
Det är knappt att jag vågar, eller orkar se klart på Brothers and Sisters. Det är bara FÖR mycket emotionellt drama. Grejen med säsongsavslutningar är ju inte bara alla dramatiska cliffhangers som gör väntan på nästa säsong olidligt lång och spännande. Det är ju också det att jag som lider av enorm separationsångest mår lite dåligt av att det blir closure. Jag oroar mig lite och undrar hur jag ska klara mig.
Å imorgon ska jag och Yves se säsongsavslutningen på Heroes. Åh herre Gud. Då kanske jag trillar över kanten. Ner i det svarta cliffhangerseparationsångesthålet.
Då lägger jag in mig på rehab. Jag behöver detox. Hmmm ... nu kanske det är läge att kolla ikapp på Prison Break. Och Greys Anatomy. Och Men in trees. Och 24. Och ...
måndag, maj 21, 2007
Okej, snart ska jag skriva bok ...
... men först måste jag bara berätta att jag ...
... nu har jag sett Per Gessle på nära håll. Jag har länge undrat hur han ser ut i verkligheten eftersom att han ser så sjukt stelopererad ut på TV.
Han var en mycket vital man. Rätt rynkig, vilket var fint och alltså tyder på att han INTE är botoxad. Fast, det såg ut som att han var spray-tanad. Han var liksom lite orange vid öronen och resten av ansiktet hade mer nyansen av läderväska.
... å innan dess träffade jag Tony Irving som var en av de trevligaste och roligaste människorna jag träffat. Det här låter lite klyschigt, men han var en väldigt härlig människa. Det sa jag till honom med. "Gud, vad du är härlig" sa jag medan jag följde honom till hissen. Sen fick jag ångest, för det låter ju så förbannat cheesy. "Gud vad du är härlig" är inte en filmreplik som bygger en vänskap.
I alla fall. Det sjukaste var när han lyfte på håret och visade sin hårtransplantation som han gjort förra veckan. "Det blöder, och här och här har dom opererat" visade han. Det var lite konstigt att se. Och lite äckligt. Hoppas att de där små hårbitarna sitter kvar så att det inte blir sådär fläckigt och konstigt som det blir för vissa.
... nu har jag sett Per Gessle på nära håll. Jag har länge undrat hur han ser ut i verkligheten eftersom att han ser så sjukt stelopererad ut på TV.
Han var en mycket vital man. Rätt rynkig, vilket var fint och alltså tyder på att han INTE är botoxad. Fast, det såg ut som att han var spray-tanad. Han var liksom lite orange vid öronen och resten av ansiktet hade mer nyansen av läderväska.
... å innan dess träffade jag Tony Irving som var en av de trevligaste och roligaste människorna jag träffat. Det här låter lite klyschigt, men han var en väldigt härlig människa. Det sa jag till honom med. "Gud, vad du är härlig" sa jag medan jag följde honom till hissen. Sen fick jag ångest, för det låter ju så förbannat cheesy. "Gud vad du är härlig" är inte en filmreplik som bygger en vänskap.
I alla fall. Det sjukaste var när han lyfte på håret och visade sin hårtransplantation som han gjort förra veckan. "Det blöder, och här och här har dom opererat" visade han. Det var lite konstigt att se. Och lite äckligt. Hoppas att de där små hårbitarna sitter kvar så att det inte blir sådär fläckigt och konstigt som det blir för vissa.
Tony hade ett case av typ b, som nu blivit åtgärdat.
Desperate Housewives SPOILER
OBS! SPOILER VARNING
Jag såg precis säsongsavslutningen av Desperate Housewives. Och OMG. Edie! Jag älskar ju Edie. Först blev jag helt förkrossad, men efter att ha surfat runt lite nu för att komma ner igen så har jag sett att det står på många ställen att det inte är säkert att hon verkligen tog livet av sig. Låt oss klänga oss fast vid denna lilla strimma av hopp. För lets face it: DH utan Edie är ju som OC utan Julie. Slampan regerar!
Och jag tycker föresten att det både var ett överdramatiskt och oglamouröst sätt att döda karaktären på. Att hänga sig. Gud så melodramatiskt.
Jag såg precis säsongsavslutningen av Desperate Housewives. Och OMG. Edie! Jag älskar ju Edie. Först blev jag helt förkrossad, men efter att ha surfat runt lite nu för att komma ner igen så har jag sett att det står på många ställen att det inte är säkert att hon verkligen tog livet av sig. Låt oss klänga oss fast vid denna lilla strimma av hopp. För lets face it: DH utan Edie är ju som OC utan Julie. Slampan regerar!
Och jag tycker föresten att det både var ett överdramatiskt och oglamouröst sätt att döda karaktären på. Att hänga sig. Gud så melodramatiskt.
Måndagmorgon
Så sitter man här igen. Utanför studio 13 och förstår inte riktigt hur man hamnade här. I natt har jag drömt stressdrömmar om Per Gessle och Tony Irving. Att de inte kom in i Radiohuset, att programledarna inte visste vad de skulle fråga om och att jag var tvungen att hitta på alla frågor osv. Ja, det är Per och Tony som är gäster idag. Så de två kommer jag att träffa om inte en alltför avlägsen framtid. Sämre måndagsmornar kan man ju ha.
Ja ... helgen har bjudit på både topp och dal kan jag ju avslöja:
Topp var brunch med Jon och Stina på Långbro Värdshus.
Topp var också solig morgonpromenad i går med Yves.
Dal var att mitt skrivande har kännts sjukt mustat. Jag har haft skrivångest i helgen och tvivlat på min förmåga.
Topp var när skrivlåsningen släppte och jag skrev klart första kapitlet till boken!
Flott flott flott!
Ja ... helgen har bjudit på både topp och dal kan jag ju avslöja:
Topp var brunch med Jon och Stina på Långbro Värdshus.
Topp var också solig morgonpromenad i går med Yves.
Dal var att mitt skrivande har kännts sjukt mustat. Jag har haft skrivångest i helgen och tvivlat på min förmåga.
Topp var när skrivlåsningen släppte och jag skrev klart första kapitlet till boken!
Flott flott flott!
måndag, maj 14, 2007
Molitva-cocktail
Jag sitter här på jobbet. Klockan är 05.25 och jag är fortfarande så sliten så sliten efter att ha dansat den Ukrainska dansen heeela lördagsnatten.
Hittade den här skojiga länken. Flotta remixar på vinnaren Marija Serifovic Molitva. En är gjord av TV-hallåan Jovan Radomir! På pappret låter det ju inte helt lovande. Men den är faktiskt riktigt bra.
http://www.evropesma.org/sve-verzije-molitve
Hittade den här skojiga länken. Flotta remixar på vinnaren Marija Serifovic Molitva. En är gjord av TV-hallåan Jovan Radomir! På pappret låter det ju inte helt lovande. Men den är faktiskt riktigt bra.
http://www.evropesma.org/sve-verzije-molitve
måndag, april 23, 2007
Problem i paradiset
Idag hoppade YTTERLIGARE en tjej av mitt bokprojekt. Hmmm ... det är tydligen känslig bizznis det här med vänskapen mellan gay män och kvinnor. Undrar varför det är så?
Vad är det som är så känsligt och kontroversiellt kan man ju fundera på.
Jag håller på just nu och skriver ett porträtt av ett par som ville vara anonyma. Jag träffade dem för några veckor sedan och det kommer nog att bli jättebra. Men det är intressant att det här är så känsligt alltså.
Ömsom framgång ömsom motgång. Ja, det är väl så det är.
Vad är det som är så känsligt och kontroversiellt kan man ju fundera på.
Jag håller på just nu och skriver ett porträtt av ett par som ville vara anonyma. Jag träffade dem för några veckor sedan och det kommer nog att bli jättebra. Men det är intressant att det här är så känsligt alltså.
Ömsom framgång ömsom motgång. Ja, det är väl så det är.
Erikas födelsedag
Ja visst är det så att jag fyller år idag. Det har jag firat med:
1. Smörgåstårta på sängen i morse av Uffe (När Lisa, en tjej på jobbet, fick höra det sa hon "Men Uffe, han är inte bara rich han är också en bitch" Jag vet inte riktigt vad hon menade men jag tog det som en komplimang)
2. Fått många gratulationer, särskilt eftersom jag gick heeeela korridoren ner och upp och sa att det är min födelsedag. Kajsa på Populär sa helt omotiverat "32 år ... men det är ju ingen ålder". Det är då man vet att man har kommit upp i en ålder, och blivit gammal.
3. Ätit lurre med Uffe.
4. Shoppat på NK - pressisar till mig själv. Ja, å så råkade vi gå in i en filminspelning. Vi sabbade tagningen och teamet blev griniga. Skitpinsamt. Men jag hoppas ändå på att jag kommer att vara med i filmen. De som spelade såg ut som Marie Göranzon och han som var så jävla elak i Varuhuset. Om ni ser filmen kan ni hålla utkik efter mig och Uffe i scenen som utspelar sig vid en fotoautomat.
5. Väntat på att få äta middag med mina syskon och vänner. Det ska jag göra nu snart.
1. Smörgåstårta på sängen i morse av Uffe (När Lisa, en tjej på jobbet, fick höra det sa hon "Men Uffe, han är inte bara rich han är också en bitch" Jag vet inte riktigt vad hon menade men jag tog det som en komplimang)
2. Fått många gratulationer, särskilt eftersom jag gick heeeela korridoren ner och upp och sa att det är min födelsedag. Kajsa på Populär sa helt omotiverat "32 år ... men det är ju ingen ålder". Det är då man vet att man har kommit upp i en ålder, och blivit gammal.
3. Ätit lurre med Uffe.
4. Shoppat på NK - pressisar till mig själv. Ja, å så råkade vi gå in i en filminspelning. Vi sabbade tagningen och teamet blev griniga. Skitpinsamt. Men jag hoppas ändå på att jag kommer att vara med i filmen. De som spelade såg ut som Marie Göranzon och han som var så jävla elak i Varuhuset. Om ni ser filmen kan ni hålla utkik efter mig och Uffe i scenen som utspelar sig vid en fotoautomat.
5. Väntat på att få äta middag med mina syskon och vänner. Det ska jag göra nu snart.
söndag, april 22, 2007
... och jag har skrivångest.
Fans jävla.
Jag kommer mig inte för att börja skriva något vettigt. Jag vill bara surfa på Youtube. Syrran visade det här klippet igår. JD botar hjärtesorg med kattungar.
Jag tror att enda sättet att bota riktig ångest är med en låda full med kattungar.
Okej. Nu får det vara nog.
Nu ska här uträttas storverk!
Jag kommer mig inte för att börja skriva något vettigt. Jag vill bara surfa på Youtube. Syrran visade det här klippet igår. JD botar hjärtesorg med kattungar.
Jag tror att enda sättet att bota riktig ångest är med en låda full med kattungar.
Okej. Nu får det vara nog.
Nu ska här uträttas storverk!
strong /strong
det var konstigt. när jag öpnade den posten så står det strong strong överst i rutan. Jag hade tänkt börja posten med att skriva att jag mår dåligt och att jag känner mig svag. Så står det strong strong inuti två klamrar.
Okej. Nu löste jag det konstiga. Det står tydligen alltid så när man skriver i HTML-formatet. Det var bra för då kan jag fortsätta att vara svag. Och inte se det konstiga meddelandet som ett tecken på att jag måste vara stark.
Vi hade gårdstädning igår. Jag drack Mimosa hela dagen. Det blev säkert en och en halv liter Mimosa. Jag sa att "This is the year of the Mimosa" och när några grannar ställde två strandstolar vid ett bord så sa jag att det var "The Mimosa lounge". Jag bjöd alla som ville ha på Mimosa. Det är en sån bra dryck, sa jag, för man blir bara skönt marinerad och inte full.
När jag tänker på vad jag sa igår, och hur jag betedde mig, så kan jag ju se att det inte stämmer. Jag blev visst fulll. Och idag är jag svag. Jag mår illa och har lite ångest.
torsdag, april 19, 2007
Nu har det gått för långt
Jag har länge gått runt och känt på mig att jag är en superhjälte som inte har lärt mig att kontrollera mina superkrafter. Tankarna väcktes när jag under en och samma vecka hamnade i/orsakade två bilolyckor (orkar inte förklara, men jobbigt var det).
Okej, alldeles nyss kom Erik som är producent på Rond in och sa att han kommit på en grej om mig. "Du vet han Virginia-psykot", sa han. "Ja", svarade jag och kände en rysning längs ryggraden. "Han var ju 23 år och dödade 32 människor ... å du fyller ju 32 år på måndag å vilket datum är det - den 23:e".
Ser ni kopplingen?! Jag fick andnöd. Det är alltså mitt fel att alla de där oskyldiga människorna dog.
Jag började yra omkring i rummet och prata om att jag måste lära mig att kontrollera mina superhjälte-egenskaper - som han i Heroes - och då fyllde Calle från P3 Populär i det sjukaste: "Erika, du vet väl att Heroes har säsongsstart den 23:a april?!"
Herre Gud, allt hänger samman. Och jag måste MÅSTE lära mig att ta kontrollen över min kraft. Vem fan kan hjälpa mig? Vem kan lära en superhjälte att styra sina powers? Någon som känner en osynlig man? Nägon?
Okej, alldeles nyss kom Erik som är producent på Rond in och sa att han kommit på en grej om mig. "Du vet han Virginia-psykot", sa han. "Ja", svarade jag och kände en rysning längs ryggraden. "Han var ju 23 år och dödade 32 människor ... å du fyller ju 32 år på måndag å vilket datum är det - den 23:e".
Ser ni kopplingen?! Jag fick andnöd. Det är alltså mitt fel att alla de där oskyldiga människorna dog.
Jag började yra omkring i rummet och prata om att jag måste lära mig att kontrollera mina superhjälte-egenskaper - som han i Heroes - och då fyllde Calle från P3 Populär i det sjukaste: "Erika, du vet väl att Heroes har säsongsstart den 23:a april?!"
Herre Gud, allt hänger samman. Och jag måste MÅSTE lära mig att ta kontrollen över min kraft. Vem fan kan hjälpa mig? Vem kan lära en superhjälte att styra sina powers? Någon som känner en osynlig man? Nägon?
Karistu!
Åh. Min älskade Uffe känner sig alldeles för övervakad. Särskilt av samhället.
Det säger han i Aftonbladet idag i alla fall.
Gulle han ... Jag ska krama om honom när jag kommer hem. Göra honom trygg igen.
Det säger han i Aftonbladet idag i alla fall.
Gulle han ... Jag ska krama om honom när jag kommer hem. Göra honom trygg igen.
onsdag, april 04, 2007
Gåshudsångest
Jag sitter på jobbet och lyssnar på Invincible med Carola och får gåshud. På riktigt RIKTIGT alltså. Håret står rätt upp. Å jag hatar ju Carola. Tycker ju att hon är vidrig.
Jävla hår som står. Jag får ångest och tårar i ögonen. Det är så förvirrande.
Jävla hår som står. Jag får ångest och tårar i ögonen. Det är så förvirrande.
torsdag, mars 15, 2007
Åh Dolly!
Elva minuter efter utsatt tid, klockan 19:41 stod hon där på scen. Dolly Parton, livs levande. Jag och min syster tappade andan båda två för det kändes så overkligt.
Tidigare på dagen när vi drack te i en jättevacker te-salong i Nationalgalleriet satt vi och pratade om Dolly och konserten. Hur skulle det bli. Vi önskade låtar och undrade om hon skulle säga alla de där sakerna som man hört henne säga så många gånger. Och oh, yes! Hon hann knappt avsluta första sången innan hon sa att hon är så tacksam över att vi spenderar så mycket pengar på henne för ”det kostar att se så här billig ut” haha.
Tredje låten var Jolene och då brast allt. Jag grät, det blev FÖR mäktigt och allt var så vackert och stort. Det var första, men inte sista gången under konserten som jag blev så gripen att tårar föll. Hon sjöng Coat of many colors och jag tänkte på mamma och hur mycket hon tycker om den sången och jag tog in texten och jag grät. Hon sjöng I will always love you och jag tänkte på Yves och hur jag alltid kommer att älska honom och jag grät.
En man vrålade ”I love you Dolly” och hon svarade ”Oh, I love you to, but I told you to stay in the truck”. Å en annan man skrek att han älskade henne. Han skrek så att rösten sprack, och då svarade hon ”I love you to, but don’t go hurting yourself”.
Hon sa att vi var den bästa publiken hon hittills på turnén och fast man vet att hon säkert säger så på varje konsert så sa hon det ändå på ett sånt sätt att man trodde henne. För man vill tro henne.
Gud! Vad jag älskar Dolly.
Tidigare på dagen när vi drack te i en jättevacker te-salong i Nationalgalleriet satt vi och pratade om Dolly och konserten. Hur skulle det bli. Vi önskade låtar och undrade om hon skulle säga alla de där sakerna som man hört henne säga så många gånger. Och oh, yes! Hon hann knappt avsluta första sången innan hon sa att hon är så tacksam över att vi spenderar så mycket pengar på henne för ”det kostar att se så här billig ut” haha.
Tredje låten var Jolene och då brast allt. Jag grät, det blev FÖR mäktigt och allt var så vackert och stort. Det var första, men inte sista gången under konserten som jag blev så gripen att tårar föll. Hon sjöng Coat of many colors och jag tänkte på mamma och hur mycket hon tycker om den sången och jag tog in texten och jag grät. Hon sjöng I will always love you och jag tänkte på Yves och hur jag alltid kommer att älska honom och jag grät.
En man vrålade ”I love you Dolly” och hon svarade ”Oh, I love you to, but I told you to stay in the truck”. Å en annan man skrek att han älskade henne. Han skrek så att rösten sprack, och då svarade hon ”I love you to, but don’t go hurting yourself”.
Hon sa att vi var den bästa publiken hon hittills på turnén och fast man vet att hon säkert säger så på varje konsert så sa hon det ändå på ett sånt sätt att man trodde henne. För man vill tro henne.
Gud! Vad jag älskar Dolly.
onsdag, mars 14, 2007
Idag Stockholm Imorgon Oslo
Hå hå hå. Imorgon bär det av till Oslo för att se Dolly! Jag är så eggad att jag knappt kan tänka klart. Det ska bli så grejt. Upplägget är fett: vi ska bo på fint hotell, vi ska hänga en dag i Oslo, vi ska se Dolly. Jag och Yves! Åh vad jag längtar efter Yves. Han har varit i Milano i tre dagar och jag saknar honom så mycket att jag till och med gråtit en skvätt.
Men det har gått bra. Jag har varit stark, och haft sällskap av min fina mamma, och igår myste jag med Stefan.
Stefan och jag hade för övrigt ett mycket bra samtal om min bok när vi åt brakmiddag igår så allt känns så lovande och ljust ut nu. Med boken alltså.
Ja, å så måste jag ju tipsa om att lyssna på Morgonpasset imorgon typ 7.25. Då kommer en del av min "intervju" med Mika. Då kommer jag att informera honom om tre svenska skådespelerskor som han kan skriva sin nästa hit om ... han väljer Gunilla Röör (framför Garbo och Helena Bergström) hahaha.
Just det ja. Idag såg jag Ebba Hultkvist vid korsningen St Eriksgatan/Rörstrandsgatan. Hon såg nyduschad ut, var blöt i håret och bar på en träningsväska. Hon var söt som en nyponros (fast hon ser lite ut som en tant, det är nåt med auran).
Oj oj oj. Nu ska jag plocka fram Dollybiljetterna och sätta mig och vänta på att det ska bli imorgon.
Men det har gått bra. Jag har varit stark, och haft sällskap av min fina mamma, och igår myste jag med Stefan.
Stefan och jag hade för övrigt ett mycket bra samtal om min bok när vi åt brakmiddag igår så allt känns så lovande och ljust ut nu. Med boken alltså.
Ja, å så måste jag ju tipsa om att lyssna på Morgonpasset imorgon typ 7.25. Då kommer en del av min "intervju" med Mika. Då kommer jag att informera honom om tre svenska skådespelerskor som han kan skriva sin nästa hit om ... han väljer Gunilla Röör (framför Garbo och Helena Bergström) hahaha.
Just det ja. Idag såg jag Ebba Hultkvist vid korsningen St Eriksgatan/Rörstrandsgatan. Hon såg nyduschad ut, var blöt i håret och bar på en träningsväska. Hon var söt som en nyponros (fast hon ser lite ut som en tant, det är nåt med auran).
Oj oj oj. Nu ska jag plocka fram Dollybiljetterna och sätta mig och vänta på att det ska bli imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
