Älskar den här låten och den här videon:
tisdag, juli 31, 2007
Hjärnan är tillfångatagen
Igår insåg jag att mitt liv har tagits över av mitt skrivande. Min hjärna i tillfångatagen i det eviga formulerandets järngrepp. Låt mig ge några exempel:
Jag testar mina nya Face blotting tissues från Sephora. De funkar bra. Jag tänker: "De nyinköpta Face blottning tissues från Sephoras fungerande överraskande bra. Jag tror att face blotting tissues kan vara det nya rosa".
Jag blir bjuden på bio av mina fina vänner Dulle och Rodde. Vi tittar på Simpsons the Movie. Den är en trea: Bra men inte på något sätt brilljant. Jag tänker: "Att Jane Magnusson gav Simpsons the Movie en femma i DN tyder på att hon är kär. Den är mycket, men den är inte en femma. Ingenting blir så bra som när man är kär. Det är som att betygsätta mat när man är vrålhungrig - då smakar ju allt bra. Till och med grönärtsoppa."
Jag sitter i köket och äter frukost och lyssnar på Morgonpasset i P3. Precis som igår så hinner jag bara lyssna lite på programmet innan sommarlovsteatern drar igång. Jag stänger av radion för att jag hatar sommarlovsteatern. Den är femton fukking minuter. Jag tänker: "Att äta fukost och lyssna på radio brukar vara ett nöje. Men vad är dealen med all denna förbannade barnradio? På sommaren tar den tydligen över helt. Femton minuter av Dickie Harding får mig att leta efter kanyler med luftbubblor i. Dickie harding. Vad är det för namn på en sommarlovsteaterkaraktär btw? Hard Dick? Kanske är det så att de som gör den hatar sitt jobb?"
Sick mind. Tillfångatagen hjärna. Ska nu jobba. Skriva bok.
Jag testar mina nya Face blotting tissues från Sephora. De funkar bra. Jag tänker: "De nyinköpta Face blottning tissues från Sephoras fungerande överraskande bra. Jag tror att face blotting tissues kan vara det nya rosa".
Jag blir bjuden på bio av mina fina vänner Dulle och Rodde. Vi tittar på Simpsons the Movie. Den är en trea: Bra men inte på något sätt brilljant. Jag tänker: "Att Jane Magnusson gav Simpsons the Movie en femma i DN tyder på att hon är kär. Den är mycket, men den är inte en femma. Ingenting blir så bra som när man är kär. Det är som att betygsätta mat när man är vrålhungrig - då smakar ju allt bra. Till och med grönärtsoppa."
Jag sitter i köket och äter frukost och lyssnar på Morgonpasset i P3. Precis som igår så hinner jag bara lyssna lite på programmet innan sommarlovsteatern drar igång. Jag stänger av radion för att jag hatar sommarlovsteatern. Den är femton fukking minuter. Jag tänker: "Att äta fukost och lyssna på radio brukar vara ett nöje. Men vad är dealen med all denna förbannade barnradio? På sommaren tar den tydligen över helt. Femton minuter av Dickie Harding får mig att leta efter kanyler med luftbubblor i. Dickie harding. Vad är det för namn på en sommarlovsteaterkaraktär btw? Hard Dick? Kanske är det så att de som gör den hatar sitt jobb?"
Sick mind. Tillfångatagen hjärna. Ska nu jobba. Skriva bok.
söndag, juli 29, 2007
Mamma Andersson
Igår var jag, Yves och Jon på Moderna. Vi åt lunch och gick på Mamma Anderssons utställning. Den var intressant. Framförallt gillade jag några av titlarna på hennes tavlor. "Minnesluckorna öppnas alltid från söder". Brilljant! Jag visste inte att det var så, men nu när jag vet det kan jag inte förstå hur jag har kunnat leva utan att veta det.
En annan titel: "Vi arbetar alltid så nära varandra utan att veta om det".
Sen såg jag den döende dandyn för första gången. Den verkar handla om fag hags och bögar. Intressant. Dardels tavlor grep mig. "På besök hos excentrisk kvinna" var fantastisk. Bredvid mig på en divan satt en farmor och försökte förklara för en liten kille som åt sina snorkråkor vad en dandy var. En dandy festar mycket. Nästan varje dag sa tanten.
En annan titel: "Vi arbetar alltid så nära varandra utan att veta om det".
Sen såg jag den döende dandyn för första gången. Den verkar handla om fag hags och bögar. Intressant. Dardels tavlor grep mig. "På besök hos excentrisk kvinna" var fantastisk. Bredvid mig på en divan satt en farmor och försökte förklara för en liten kille som åt sina snorkråkor vad en dandy var. En dandy festar mycket. Nästan varje dag sa tanten.
tisdag, juli 17, 2007
"Nur ein lied"
Igår när jag träffade schlagerbögen Peter Thai så berättade jag att jag var hemskt kär i en tysk schlagerstjärna som var med i Melodifestivalen under åttiotalet. Jag blev vänligt men korrekt tillrättavisad. Han var från Österrike. Tomas Forstner hette han. Och han var med 1989. Det betyder att jag var 14 när jag var kär i honom. 14 år och kär i en schlagersångare. Jag är nog en sån som blommar sent. Hehe
Här är han. Tomas. Någon som minns? En femte plats hamnade han på.
Här är han. Tomas. Någon som minns? En femte plats hamnade han på.
Things to do
Summering av vad som är kvar att göra med boken:
Erikafiores to do list:
* Skriv klart om "såna" och lägg in (antingen i inledningen eller i avslut).
* Hitta någon som gillar Judy Garland. Igår träffade jag Peter Thai och han tipsade om en kille som han trodde skulle vara jättebra, han hade gått samma kurs som honom. "Jocke Rindå heter han". Hahaha Älskar'n!
* Träffa Jocke. Hmmm ... jag smsar Stefan omedelbart.
* Sammanfattning till popkultkap
* Läsa klart boken som vad hon nu heter har skrivit. Forskaren. Tilly kanske?
* Cleara citat. En jäkla massa clearing.
* Avslutning till politiska kapitlet.
* Skriva några inledningar till de olika kapitlen.
* Skriva några avslutningar till de olika kapitlen.
* Få till en intervju med Shirley?
* Skriva en avslutning? Jag tänker att den ska avslutas på Pride.
Okej. Dags att börja beta av. Det är bara knappt tre veckor kvar av min så kallade ledighet.
Erikafiores to do list:
* Skriv klart om "såna" och lägg in (antingen i inledningen eller i avslut).
* Hitta någon som gillar Judy Garland. Igår träffade jag Peter Thai och han tipsade om en kille som han trodde skulle vara jättebra, han hade gått samma kurs som honom. "Jocke Rindå heter han". Hahaha Älskar'n!
* Träffa Jocke. Hmmm ... jag smsar Stefan omedelbart.
* Sammanfattning till popkultkap
* Läsa klart boken som vad hon nu heter har skrivit. Forskaren. Tilly kanske?
* Cleara citat. En jäkla massa clearing.
* Avslutning till politiska kapitlet.
* Skriva några inledningar till de olika kapitlen.
* Skriva några avslutningar till de olika kapitlen.
* Få till en intervju med Shirley?
* Skriva en avslutning? Jag tänker att den ska avslutas på Pride.
Okej. Dags att börja beta av. Det är bara knappt tre veckor kvar av min så kallade ledighet.
måndag, juli 16, 2007
Faster fiore
Jajjamen. Sedan klockan 07:11 i morse är jag faster till en liten liten flicka. Det är flott! Hon är 50 cm lång, och väger 3540 gram. Jag har blivit gratulerad av en barista och av en konstig Italiensk man som inte sovit sen i fredags.
Det här är mitt nya liv nämligen. Eftersom att jag bor i ett dårhus så måste jag sitta på Vasastans restauranger och caféer för att kunna skriva. Det är konstiga människor som hänger på krogarna dagtid under sommaren måste jag säga.
Okej. Nu ska jag skriva lite mer. Jag håller på med ett politiskt kapitel. För närvarande skriver jag om när Grynet var på Pride.
Det här är mitt nya liv nämligen. Eftersom att jag bor i ett dårhus så måste jag sitta på Vasastans restauranger och caféer för att kunna skriva. Det är konstiga människor som hänger på krogarna dagtid under sommaren måste jag säga.
Okej. Nu ska jag skriva lite mer. Jag håller på med ett politiskt kapitel. För närvarande skriver jag om när Grynet var på Pride.
söndag, juli 15, 2007
I väntans tider
Jag sitter vid datorn. Som vanligt. Och borde skriva. Men det händer ju så mycket just nu. Yves är med pappa på sjukhuset för papi har fått ett gallstensanfall. Lilla papi mår jättedåligt.
Å i Huddinge vägrar min lilla brorsdotter att födas. Vattnet gick för över ett dygn sedan, men hon ligger kvar i mammas mage, och några värkar har inte dragit igång.
Inne i vardagsrummet bygger vi en bokhylla, som aldrig blir klar tror jag. Eller jo. Men det var ju det där med tålamod.
Köket är nytapetserat.
Jag har ungefär sjuhundra samtal jag borde ringa. Jag har ungefär tio texter som borde skrivas. Men istället sitter jag vid datorn. Och väntar.
Vår nya tapet i köket:
Å i Huddinge vägrar min lilla brorsdotter att födas. Vattnet gick för över ett dygn sedan, men hon ligger kvar i mammas mage, och några värkar har inte dragit igång.
Inne i vardagsrummet bygger vi en bokhylla, som aldrig blir klar tror jag. Eller jo. Men det var ju det där med tålamod.
Köket är nytapetserat.
Jag har ungefär sjuhundra samtal jag borde ringa. Jag har ungefär tio texter som borde skrivas. Men istället sitter jag vid datorn. Och väntar.
Vår nya tapet i köket:
söndag, juli 08, 2007
Sista timmarna
Jag sittar nu och väntar på att maten ska bli klar. Det är sista måltiden i Spanien för den här gången.
Vi har haft det så sjukt bra.
Vi har firat bröllopsdag med en avsmakningsmeny på en restaurang med tre bestik i Guide Michelin.
Vi har badat i vattenfall.
Vi har tagit långa promenader på standen.
Vi har tittat på vansinnigt många avsnitt av Greys Anatomy.
Vi har bott på flott resort.
Vi har sett en parad där alla som gick med såg ut som de där spanska flamencodockorna som man samlade på som liten flicka.
Vi har varit på ett Art Nouveau museum.
Vi har ätit menu del dia på en enkel lantkrog.
Vi har druckit rödvin med cassera (ett kolsyrat sockervatten).
Vi har hälsat på Cissi i paradiset.
Badat på stenstranden Playa Paradisio.
Vi har ätit middag hemma hos familjen i Quesada.
Vi har magsurfat på stora vågor.
Vi har ätit grillad bläckfisk.
Vi har shoppat mat, kläder och smink.
Och jag har skrivit. Och skrivit. Mycket har kommit på plats, och jag har bättre koll på vad som behövs för att få den här skutan i land. Det känns bra.
Det är sorligt att åka. Annikas gästfrihet vet inga gränser och jag mår så bra av att vara här. Allt är enkelt. Jag har skrivit några timmar på morgonen. Sen har vi åkt till stranden och solat och badat. Sen åkt hem. Ätit. Kollat på Grays. Skrivit.
Så här har det sett ut på ett av ställena där vi varit. Paradiset som Annika och Cissi kallar det.
Jag skriver och tittar ut över Medelhavet. How Hemingway hehe
Yves chillar vid poolen.
Yo y Annika.
Vi har haft det så sjukt bra.
Vi har firat bröllopsdag med en avsmakningsmeny på en restaurang med tre bestik i Guide Michelin.
Vi har badat i vattenfall.
Vi har tagit långa promenader på standen.
Vi har tittat på vansinnigt många avsnitt av Greys Anatomy.
Vi har bott på flott resort.
Vi har sett en parad där alla som gick med såg ut som de där spanska flamencodockorna som man samlade på som liten flicka.
Vi har varit på ett Art Nouveau museum.
Vi har ätit menu del dia på en enkel lantkrog.
Vi har druckit rödvin med cassera (ett kolsyrat sockervatten).
Vi har hälsat på Cissi i paradiset.
Badat på stenstranden Playa Paradisio.
Vi har ätit middag hemma hos familjen i Quesada.
Vi har magsurfat på stora vågor.
Vi har ätit grillad bläckfisk.
Vi har shoppat mat, kläder och smink.
Och jag har skrivit. Och skrivit. Mycket har kommit på plats, och jag har bättre koll på vad som behövs för att få den här skutan i land. Det känns bra.
Det är sorligt att åka. Annikas gästfrihet vet inga gränser och jag mår så bra av att vara här. Allt är enkelt. Jag har skrivit några timmar på morgonen. Sen har vi åkt till stranden och solat och badat. Sen åkt hem. Ätit. Kollat på Grays. Skrivit.
Så här har det sett ut på ett av ställena där vi varit. Paradiset som Annika och Cissi kallar det.
Jag skriver och tittar ut över Medelhavet. How Hemingway hehe
Yves chillar vid poolen.
Yo y Annika.
torsdag, juli 05, 2007
Några bilder från vår Alicantesemester
Här kommer lite bilder från vår resa!
Vår närmsta strand igår på dagen, typ.
Figuren i bakgrunden är ett av bidragen till en tävling som är en del av en fiesta som hålls varje år här i Alicante. Figuren är gjord i papir maché, och har tagit ett år att göra. Den och typ hundra till såna där kreationer eldas upp på midsommardagen. Hogueras heter högtiden.
Yves badar i ett vattenfall.
Jag magsurfar på vågorna. Alternativt håller mig från att drunkna. Det är i alla fall så här jag ser ut när jag är en bushy bushy blond magsurf brud säger Yves.
Vår närmsta strand igår på dagen, typ.
Figuren i bakgrunden är ett av bidragen till en tävling som är en del av en fiesta som hålls varje år här i Alicante. Figuren är gjord i papir maché, och har tagit ett år att göra. Den och typ hundra till såna där kreationer eldas upp på midsommardagen. Hogueras heter högtiden.
Yves badar i ett vattenfall.
Jag magsurfar på vågorna. Alternativt håller mig från att drunkna. Det är i alla fall så här jag ser ut när jag är en bushy bushy blond magsurf brud säger Yves.
söndag, juni 24, 2007
Pueblo Acintilado
Hola!
Sitter just nu på en severing inne på vårt semestertillhåll och kommer inte riktigt igång med mitt skrivande. Jag är lite kaffestissig efter att ha hällt i mig en stark STARK cortado (liten kaffe med lite mjölk) och det spritter i hela kroppen.
Dagen började vid poolen, men det var alldeles för varmt, så vi tog bilen ner till stranden i El Campello för ett dopp i havet. Vågorna var skyhöga och jag magsurfade flera meter. Jag har nu sand som skaver i bikinin och saltvatten som svider lite i hårbottnen.
När jag vaknade i morse upptäckte jag lite förvånad att jag hade blivit konstigt, liksom lite fläckigt brun i ansiktet och på insidan armarna. Det visade sig att hudcremen jag köpt på Carrefour var en brun utan sol. Det är inte bra, eller snyggt, att smörja in sig med brun utan sol när man inte vet att det är just det man smörjer in sig med. Hmmm. Det försvinner väl får jag hoppas.
Vi bor på en flott resort med gulliga små hus och underbara poolområden. Personalen är klädda i svarta västar och vita stärkta skjortor. Det känns som att vara med i Dirty Dancing. Det enda som saknas är en hunkig Johnny (fast jag låtsas att Uffe är honom ibland) och galna scenframträdanden med min syster utklädd till sjöjungfru. Men vi fick åka golfvagn till rummet för att slippa gå med bagaget. Och de tre unga amerikanskorna som bor här har tillräckligt med dramatiska gräl för att stämningen ska vara som på film.
Igår åt vi en fantastisk middag på en av resortens restauranger. Det visade sig dessutom bli en av de mest underhållande kvällarna i mitt liv tror jag. Värdinnan var spaniens motsvarighet till Basil Falwty. Hon sprang runt, helt förvirrad och gapade och skrek på sin stackars personal, medan hon skapade kaos genom att ta upp beställningar som hon avbröt mitt i för att vända sig till nästa bord för att fråga om maten smakade bra. Sen lyckades hon slå till en kvinna med en rullstol som hon kånkade in. Hon dog fel kort när det var dags att betala, och våra bordsgrannar fick sin entrédrink lagom till efterrätten. Hela tiden muttrade hon och tillrättavisade sin personal, medan hon konstant bad om ursäkt till alla gästerna. Needless to say så var det ju de som hade koll och fick räta till alla problem hon skapade.
Okej. Nu är det dags att ta tag i skrivandet. Det känns lite konstigt, men samtidigt glamouröst att sitta här i den flotta bar-serveringen och skriva om drag queens. Men så ser mitt liv ut just nu.
http://www.hotelpuebloacantilado.com/index.english.html
Sitter just nu på en severing inne på vårt semestertillhåll och kommer inte riktigt igång med mitt skrivande. Jag är lite kaffestissig efter att ha hällt i mig en stark STARK cortado (liten kaffe med lite mjölk) och det spritter i hela kroppen.
Dagen började vid poolen, men det var alldeles för varmt, så vi tog bilen ner till stranden i El Campello för ett dopp i havet. Vågorna var skyhöga och jag magsurfade flera meter. Jag har nu sand som skaver i bikinin och saltvatten som svider lite i hårbottnen.
När jag vaknade i morse upptäckte jag lite förvånad att jag hade blivit konstigt, liksom lite fläckigt brun i ansiktet och på insidan armarna. Det visade sig att hudcremen jag köpt på Carrefour var en brun utan sol. Det är inte bra, eller snyggt, att smörja in sig med brun utan sol när man inte vet att det är just det man smörjer in sig med. Hmmm. Det försvinner väl får jag hoppas.
Vi bor på en flott resort med gulliga små hus och underbara poolområden. Personalen är klädda i svarta västar och vita stärkta skjortor. Det känns som att vara med i Dirty Dancing. Det enda som saknas är en hunkig Johnny (fast jag låtsas att Uffe är honom ibland) och galna scenframträdanden med min syster utklädd till sjöjungfru. Men vi fick åka golfvagn till rummet för att slippa gå med bagaget. Och de tre unga amerikanskorna som bor här har tillräckligt med dramatiska gräl för att stämningen ska vara som på film.
Igår åt vi en fantastisk middag på en av resortens restauranger. Det visade sig dessutom bli en av de mest underhållande kvällarna i mitt liv tror jag. Värdinnan var spaniens motsvarighet till Basil Falwty. Hon sprang runt, helt förvirrad och gapade och skrek på sin stackars personal, medan hon skapade kaos genom att ta upp beställningar som hon avbröt mitt i för att vända sig till nästa bord för att fråga om maten smakade bra. Sen lyckades hon slå till en kvinna med en rullstol som hon kånkade in. Hon dog fel kort när det var dags att betala, och våra bordsgrannar fick sin entrédrink lagom till efterrätten. Hela tiden muttrade hon och tillrättavisade sin personal, medan hon konstant bad om ursäkt till alla gästerna. Needless to say så var det ju de som hade koll och fick räta till alla problem hon skapade.
Okej. Nu är det dags att ta tag i skrivandet. Det känns lite konstigt, men samtidigt glamouröst att sitta här i den flotta bar-serveringen och skriva om drag queens. Men så ser mitt liv ut just nu.
http://www.hotelpuebloacantilado.com/index.english.html
tisdag, juni 19, 2007
Nya livet 2.0
Vad läskigt fort man anpassar sig till sin nya livsstil. Jag är inne på vecka två av skrivande nu och jag har nästan glömt hur det är att jobba.
Så här ser mina dagar ut.
Vaknar.
Äter frukost (gröt och kaffe) och läser DN mendan jag lyssnar på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Har svårt att komma igång att skriva.
Har skrivångest.
Vankar runt, men duschar inte.
Lyssnar koncentrerat på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Överslår med mig själv om det inte vore på sin plats att ta idag ledigt.
Kommer fram till att jag inte har råd att strunta i att skriva.
Vankar runt lite till.
Funderar på att ta en promenad.
Upptäcker att Martina håller på att avrunda Morgonpassets sändning.
Får panik. Va?! Är klockan redan tio?! Hur kunde hela förmiddagen bara försvinna så där?!
Övervinner skrivångesten genom att skriva om något annat än haggor. Till exempel ett blogginlägg.
Jag var för övrigt på ett mycket trevligt boksläpp igår. Det var Aftonbladets ledarskribent, den sjukt coola och begåvade Åsa Petersens bok Bortom Normen 2.0 som äääntligen är klar. Hon och jag hade ett väldigt bra samtal för någon månad sedan. Jag skulle egentligen bara ringa henne för att boka henne som gäst till programmet. Men när vi pratade kände jag hur liten och förvirrad jag var mitt skrivande. Hon höll på med korrektur. Så jag ropade ut ett hjälp! Åsa var som den tryggaste klippan, sa lugnande saker till mig, och hade vi setts irl hade hon strukit mig ömt över huvudet. Det var fint. Så igår fick jag äntligen träffa henne på hennes bokmingel på förlaget.
Vi pratade om det där samtalet igår, och hon lovade mig att vara min ångestmentor nu under mitt skivande. Fatta! Jag har en mentor. En ångestmentor. Det är stort.
Det var bra för mig att komma ut lite igår. Jag och min fabulösa korridorskollega Anders gick sen till Berlin och åt en fin-fin middag. Det var som en dröm. Vi pratade trädgårdar, skrivångest och framtid.
Så här ser mina dagar ut.
Vaknar.
Äter frukost (gröt och kaffe) och läser DN mendan jag lyssnar på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Har svårt att komma igång att skriva.
Har skrivångest.
Vankar runt, men duschar inte.
Lyssnar koncentrerat på Morgonpasset i P3 med Martina Thun.
Överslår med mig själv om det inte vore på sin plats att ta idag ledigt.
Kommer fram till att jag inte har råd att strunta i att skriva.
Vankar runt lite till.
Funderar på att ta en promenad.
Upptäcker att Martina håller på att avrunda Morgonpassets sändning.
Får panik. Va?! Är klockan redan tio?! Hur kunde hela förmiddagen bara försvinna så där?!
Övervinner skrivångesten genom att skriva om något annat än haggor. Till exempel ett blogginlägg.
Jag var för övrigt på ett mycket trevligt boksläpp igår. Det var Aftonbladets ledarskribent, den sjukt coola och begåvade Åsa Petersens bok Bortom Normen 2.0 som äääntligen är klar. Hon och jag hade ett väldigt bra samtal för någon månad sedan. Jag skulle egentligen bara ringa henne för att boka henne som gäst till programmet. Men när vi pratade kände jag hur liten och förvirrad jag var mitt skrivande. Hon höll på med korrektur. Så jag ropade ut ett hjälp! Åsa var som den tryggaste klippan, sa lugnande saker till mig, och hade vi setts irl hade hon strukit mig ömt över huvudet. Det var fint. Så igår fick jag äntligen träffa henne på hennes bokmingel på förlaget.
Vi pratade om det där samtalet igår, och hon lovade mig att vara min ångestmentor nu under mitt skivande. Fatta! Jag har en mentor. En ångestmentor. Det är stort.
Det var bra för mig att komma ut lite igår. Jag och min fabulösa korridorskollega Anders gick sen till Berlin och åt en fin-fin middag. Det var som en dröm. Vi pratade trädgårdar, skrivångest och framtid.
måndag, maj 28, 2007
Hives och Timbaland sitting in a tree
Den börjar nu bli en vecka gammal. Men ändå. Timbaland feat The Hives!
(+ en massa wrestlingbrudar i musikvideo a la Sin City)
(+ en massa wrestlingbrudar i musikvideo a la Sin City)
onsdag, maj 23, 2007
All Over
Just nu, as I write, sjunger Ayesha "All over" live bara tjugo meter från mig. Flott!
En bra onsdagsmorgon alltså.
Och igår fick vi ett okej från vår bostadsrättsförening att öppna upp en balkongdörr mot gården. Det går bra nu!
tisdag, maj 22, 2007
Västa svordomen
Idag hade vi Kocky som gäst. Han och jag satt och pratade om de värsta svordommarna. Satan ligger bra till för att vara det vassaste vi har. Det är hårt.
Kockys "Be part of it all" med Jens Lekman är nog föresten en av de svängigaste låtarna just nu. Me likey! (imorse sjöng Rosanna - tjejen på bilden - å det var nog nästan ännu svängigare).
Ja! Idag har jag också tagit tag i två ångest-telefonsamtal till boken. Båda gick bra. Så flott så flott.
Säsongsfinalsbonanza
Två (snart tre - jag tittar på Brothers and Sisters nu, ja, jag har pausat) säsongsfinaler av favvoserier på två dagar. Det är nästan too much to handle.
Alltså, Ugly Betty! Vilken sju-hu-jälva säsongsfinal! Alla karaktärer är det cliffhangers på.
// SPOILER:
Är det Henrys baby? Kan det bli Betty och Henry? Hur gick bilkraschen? Överlever Daniel, Alexis och vad han-nu-heter Selmas boyfriend, nej, sorry husband to be? Kommer Bettys pappa att få komma tillbaka till familjen? Kommer Amanda att avslöja sin hemlighet? Kommer Bradford och Wilhelmina att gifta sig? Kommer mamma-Mead att klara sig på rymmen?
Gud! Så många härliga frågetecken!
SPOILER//
Det är knappt att jag vågar, eller orkar se klart på Brothers and Sisters. Det är bara FÖR mycket emotionellt drama. Grejen med säsongsavslutningar är ju inte bara alla dramatiska cliffhangers som gör väntan på nästa säsong olidligt lång och spännande. Det är ju också det att jag som lider av enorm separationsångest mår lite dåligt av att det blir closure. Jag oroar mig lite och undrar hur jag ska klara mig.
Å imorgon ska jag och Yves se säsongsavslutningen på Heroes. Åh herre Gud. Då kanske jag trillar över kanten. Ner i det svarta cliffhangerseparationsångesthålet.
Då lägger jag in mig på rehab. Jag behöver detox. Hmmm ... nu kanske det är läge att kolla ikapp på Prison Break. Och Greys Anatomy. Och Men in trees. Och 24. Och ...
Alltså, Ugly Betty! Vilken sju-hu-jälva säsongsfinal! Alla karaktärer är det cliffhangers på.
// SPOILER:
Är det Henrys baby? Kan det bli Betty och Henry? Hur gick bilkraschen? Överlever Daniel, Alexis och vad han-nu-heter Selmas boyfriend, nej, sorry husband to be? Kommer Bettys pappa att få komma tillbaka till familjen? Kommer Amanda att avslöja sin hemlighet? Kommer Bradford och Wilhelmina att gifta sig? Kommer mamma-Mead att klara sig på rymmen?
Gud! Så många härliga frågetecken!
SPOILER//
Det är knappt att jag vågar, eller orkar se klart på Brothers and Sisters. Det är bara FÖR mycket emotionellt drama. Grejen med säsongsavslutningar är ju inte bara alla dramatiska cliffhangers som gör väntan på nästa säsong olidligt lång och spännande. Det är ju också det att jag som lider av enorm separationsångest mår lite dåligt av att det blir closure. Jag oroar mig lite och undrar hur jag ska klara mig.
Å imorgon ska jag och Yves se säsongsavslutningen på Heroes. Åh herre Gud. Då kanske jag trillar över kanten. Ner i det svarta cliffhangerseparationsångesthålet.
Då lägger jag in mig på rehab. Jag behöver detox. Hmmm ... nu kanske det är läge att kolla ikapp på Prison Break. Och Greys Anatomy. Och Men in trees. Och 24. Och ...
måndag, maj 21, 2007
Okej, snart ska jag skriva bok ...
... men först måste jag bara berätta att jag ...
... nu har jag sett Per Gessle på nära håll. Jag har länge undrat hur han ser ut i verkligheten eftersom att han ser så sjukt stelopererad ut på TV.
Han var en mycket vital man. Rätt rynkig, vilket var fint och alltså tyder på att han INTE är botoxad. Fast, det såg ut som att han var spray-tanad. Han var liksom lite orange vid öronen och resten av ansiktet hade mer nyansen av läderväska.
... å innan dess träffade jag Tony Irving som var en av de trevligaste och roligaste människorna jag träffat. Det här låter lite klyschigt, men han var en väldigt härlig människa. Det sa jag till honom med. "Gud, vad du är härlig" sa jag medan jag följde honom till hissen. Sen fick jag ångest, för det låter ju så förbannat cheesy. "Gud vad du är härlig" är inte en filmreplik som bygger en vänskap.
I alla fall. Det sjukaste var när han lyfte på håret och visade sin hårtransplantation som han gjort förra veckan. "Det blöder, och här och här har dom opererat" visade han. Det var lite konstigt att se. Och lite äckligt. Hoppas att de där små hårbitarna sitter kvar så att det inte blir sådär fläckigt och konstigt som det blir för vissa.
... nu har jag sett Per Gessle på nära håll. Jag har länge undrat hur han ser ut i verkligheten eftersom att han ser så sjukt stelopererad ut på TV.
Han var en mycket vital man. Rätt rynkig, vilket var fint och alltså tyder på att han INTE är botoxad. Fast, det såg ut som att han var spray-tanad. Han var liksom lite orange vid öronen och resten av ansiktet hade mer nyansen av läderväska.
... å innan dess träffade jag Tony Irving som var en av de trevligaste och roligaste människorna jag träffat. Det här låter lite klyschigt, men han var en väldigt härlig människa. Det sa jag till honom med. "Gud, vad du är härlig" sa jag medan jag följde honom till hissen. Sen fick jag ångest, för det låter ju så förbannat cheesy. "Gud vad du är härlig" är inte en filmreplik som bygger en vänskap.
I alla fall. Det sjukaste var när han lyfte på håret och visade sin hårtransplantation som han gjort förra veckan. "Det blöder, och här och här har dom opererat" visade han. Det var lite konstigt att se. Och lite äckligt. Hoppas att de där små hårbitarna sitter kvar så att det inte blir sådär fläckigt och konstigt som det blir för vissa.
Tony hade ett case av typ b, som nu blivit åtgärdat.
Desperate Housewives SPOILER
OBS! SPOILER VARNING
Jag såg precis säsongsavslutningen av Desperate Housewives. Och OMG. Edie! Jag älskar ju Edie. Först blev jag helt förkrossad, men efter att ha surfat runt lite nu för att komma ner igen så har jag sett att det står på många ställen att det inte är säkert att hon verkligen tog livet av sig. Låt oss klänga oss fast vid denna lilla strimma av hopp. För lets face it: DH utan Edie är ju som OC utan Julie. Slampan regerar!
Och jag tycker föresten att det både var ett överdramatiskt och oglamouröst sätt att döda karaktären på. Att hänga sig. Gud så melodramatiskt.
Jag såg precis säsongsavslutningen av Desperate Housewives. Och OMG. Edie! Jag älskar ju Edie. Först blev jag helt förkrossad, men efter att ha surfat runt lite nu för att komma ner igen så har jag sett att det står på många ställen att det inte är säkert att hon verkligen tog livet av sig. Låt oss klänga oss fast vid denna lilla strimma av hopp. För lets face it: DH utan Edie är ju som OC utan Julie. Slampan regerar!
Och jag tycker föresten att det både var ett överdramatiskt och oglamouröst sätt att döda karaktären på. Att hänga sig. Gud så melodramatiskt.
Måndagmorgon
Så sitter man här igen. Utanför studio 13 och förstår inte riktigt hur man hamnade här. I natt har jag drömt stressdrömmar om Per Gessle och Tony Irving. Att de inte kom in i Radiohuset, att programledarna inte visste vad de skulle fråga om och att jag var tvungen att hitta på alla frågor osv. Ja, det är Per och Tony som är gäster idag. Så de två kommer jag att träffa om inte en alltför avlägsen framtid. Sämre måndagsmornar kan man ju ha.
Ja ... helgen har bjudit på både topp och dal kan jag ju avslöja:
Topp var brunch med Jon och Stina på Långbro Värdshus.
Topp var också solig morgonpromenad i går med Yves.
Dal var att mitt skrivande har kännts sjukt mustat. Jag har haft skrivångest i helgen och tvivlat på min förmåga.
Topp var när skrivlåsningen släppte och jag skrev klart första kapitlet till boken!
Flott flott flott!
Ja ... helgen har bjudit på både topp och dal kan jag ju avslöja:
Topp var brunch med Jon och Stina på Långbro Värdshus.
Topp var också solig morgonpromenad i går med Yves.
Dal var att mitt skrivande har kännts sjukt mustat. Jag har haft skrivångest i helgen och tvivlat på min förmåga.
Topp var när skrivlåsningen släppte och jag skrev klart första kapitlet till boken!
Flott flott flott!
måndag, maj 14, 2007
Molitva-cocktail
Jag sitter här på jobbet. Klockan är 05.25 och jag är fortfarande så sliten så sliten efter att ha dansat den Ukrainska dansen heeela lördagsnatten.
Hittade den här skojiga länken. Flotta remixar på vinnaren Marija Serifovic Molitva. En är gjord av TV-hallåan Jovan Radomir! På pappret låter det ju inte helt lovande. Men den är faktiskt riktigt bra.
http://www.evropesma.org/sve-verzije-molitve
Hittade den här skojiga länken. Flotta remixar på vinnaren Marija Serifovic Molitva. En är gjord av TV-hallåan Jovan Radomir! På pappret låter det ju inte helt lovande. Men den är faktiskt riktigt bra.
http://www.evropesma.org/sve-verzije-molitve
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
