Bakelser Resfeber och Fotboll

Tisdag 20 juni
Prinsesstårta. Så började den här dagen. Åsa kom förbi med det Svenskaste Thelins Konditori hade. Jag tror att jag aldrig fått en bakelse tidigare så jag blev rörd. Åsa berättade att hon brukade lura åt sig marsipanen av sin tvillingbror Mats när dom var små. Hon fick hälften av min marsipan och såg mycket nöjd ut.

Dagen har gått väldigt fort. Men nu är guldskorna, finklänningen, tiaran och badkläderna packade. Gyllenhammars havregryn ligger också tryggt i Uffes knallgula resväska. Resehandböckerna är lästa, radioutrustningen testad och kameran är laddad. Nu är vi redo för USA. Under månaden som vi är borta kommer jag inte blogga här. Jag lägger all energi på resedagboken istället. Erikafiore goes west:
http://www.resedagboken.se/Default.aspx?ocumentId=3&userId=106883&section=undefined

Efter halvlekspausen gjorde Sverige mål innan jag hunnit tillbaka till TV:n. Folk gick bananas på restaurang Ettutre och Annika och Uffe skrek.
- Helvete vad dom äger den här början, sa Annika.
Hon var ambvivalent till att jag kommit tillbaka till soffan. Uffe var stum av spänning.
- Sverige spelar bättre i andra halvlek, sa Ulf. I första var dom så fixerade vid positionsspelet. I andra spelade de lite rörligare.
- Men vi har svaga ytterbackar, la han till. Och Ljungberg och Kjellström hittar inte varandra.
Hur ska Uffe klara sig utan att få komma med alla dessa analyser alltså. Det kommer bli tungt för honom i USA. Men jag ska göra mitt bästa för att stötta honom.
Nu är vi inne i 70:de minuten av matchen. Annika är pepp, Uffe kramar armarna. Glenn Strömberg känner sitt ansvar och säger att han inte kommer att säga "Ja!" nästa gång Sverige nästan gör mål. "Jag har gjort det tre gånger nu utan att det blivit mål. Håller jag tyst nästa gång går den in". Det är den där härliga Svenska mentaliteten om att "det är just jag som styr matchen". Jag kanske ska gå ut ut TV-rummet ... jag måste ju testa om det är jag som styr.
... det var det inte även om det kändes lite jobbigt att England gjorde sitt andra mål precis efter att jag satt mig igen. Men å andra fick jag också se Sveriges 2-2 mål. Oj, vad vi skrek.
- 89:e minuten, det är vår minut, ropade Annika, det är då målen kommer!
Ja sannerligen Annika. Sannerligen.