Bakelser Resfeber och Fotboll

Tisdag 20 juni
Prinsesstårta. Så började den här dagen. Åsa kom förbi med det Svenskaste Thelins Konditori hade. Jag tror att jag aldrig fått en bakelse tidigare så jag blev rörd. Åsa berättade att hon brukade lura åt sig marsipanen av sin tvillingbror Mats när dom var små. Hon fick hälften av min marsipan och såg mycket nöjd ut.

Dagen har gått väldigt fort. Men nu är guldskorna, finklänningen, tiaran och badkläderna packade. Gyllenhammars havregryn ligger också tryggt i Uffes knallgula resväska. Resehandböckerna är lästa, radioutrustningen testad och kameran är laddad. Nu är vi redo för USA. Under månaden som vi är borta kommer jag inte blogga här. Jag lägger all energi på resedagboken istället. Erikafiore goes west:
http://www.resedagboken.se/Default.aspx?ocumentId=3&userId=106883&section=undefined

Efter halvlekspausen gjorde Sverige mål innan jag hunnit tillbaka till TV:n. Folk gick bananas på restaurang Ettutre och Annika och Uffe skrek.
- Helvete vad dom äger den här början, sa Annika.
Hon var ambvivalent till att jag kommit tillbaka till soffan. Uffe var stum av spänning.
- Sverige spelar bättre i andra halvlek, sa Ulf. I första var dom så fixerade vid positionsspelet. I andra spelade de lite rörligare.
- Men vi har svaga ytterbackar, la han till. Och Ljungberg och Kjellström hittar inte varandra.
Hur ska Uffe klara sig utan att få komma med alla dessa analyser alltså. Det kommer bli tungt för honom i USA. Men jag ska göra mitt bästa för att stötta honom.
Nu är vi inne i 70:de minuten av matchen. Annika är pepp, Uffe kramar armarna. Glenn Strömberg känner sitt ansvar och säger att han inte kommer att säga "Ja!" nästa gång Sverige nästan gör mål. "Jag har gjort det tre gånger nu utan att det blivit mål. Håller jag tyst nästa gång går den in". Det är den där härliga Svenska mentaliteten om att "det är just jag som styr matchen". Jag kanske ska gå ut ut TV-rummet ... jag måste ju testa om det är jag som styr.
... det var det inte även om det kändes lite jobbigt att England gjorde sitt andra mål precis efter att jag satt mig igen. Men å andra fick jag också se Sveriges 2-2 mål. Oj, vad vi skrek.
- 89:e minuten, det är vår minut, ropade Annika, det är då målen kommer!
Ja sannerligen Annika. Sannerligen.

Rån Jobb och Resfeber

Måndag 19 juni
Idag när jag var på stan för att greja det sista inför resan så cyklade jag förbi ett rån. Eller kanske inte exakt när det skedde utan en timme senare. Men en guldaffär på Kungsgatan hade blivit rånad en timme tidigare och poliserna hade satt upp feta avspärrningar. Reporter som jag blivit gick jag fram och kollade vad som hänt. Det är helt sjukt vad fort det går att man kommer in i en ny identitet alltså.

Mina första dagar på Nyhetsmorgon har också gått bra. Det verkar vara ett skönt gäng som jag kommer att få jobba med när jag kommit hem från USA. Dom är glada och verkar lätta att ha att göra med. Jag kände mig som hemma med en gång. Igår fick jag ringa till alla i pudelbandet från schlagern för att berätta att jag bokat taxi till dom till 4:10 i morse. Två ville samåka "det är ju onödigt med två taxibilar när vi bor så nära varandra". Inga divaliteter där inte. Det kändes fint.

Annars börjar resfebern göra sig påminnd. Om två dagar lokal tid ligger kanske jag och Uffe och tar igen oss på våra sängar på andra sidan jordklotet...
Jag har också till sist fått ett svar från Pride nu. Eller svar och svar. Jag och Uffe är i alla fall välkomna på "Pride Press Party" på torsdag. Då är det mingel och ackreditering så jag antar, och hoppas, att allt löser sig då. Forskaren som jag kommit i kontakt med är också jättepeppad på att vi ska träffas så det känns sjukt kul! Vi ska ses på måndag på ett café i Castro och prata. Dagen efter ska jag möta en annan forskare och äta middag. Det ska bli spännande att höra vad dom har för tankar kring fag hags och den heterosexuella kvinnans plats i gaykulturen.

En liten bildupdate också:
I lördags hade vi grillkväll på gården som blev väldigt mysig. Vi har fina vänner min man och jag.
Den andra bilden är från när jag och Uffe och Annika gick hem från den lyckade fotbollskvällen hos Jon (Sverige vann med 1-0). Vi bor i en fin stad min man och jag.

Jobb jobb och jobb

Onsdag 14 juni
Den här veckan jobbar jag flitigt på 4:an. Igår var jag ute och intervjuade ordföranden i IOGT-NTO Stockholm och letade vinpimplande eller öldrickande sommarmänniskor i Rålis och på Fridhemsplan. Idag har jag varit på dagis på söder och pratat med en man som forskar om avgaser och miljö - i det här fallet om dess effekter på Stockholmarnas barn. Å imorgon gör jag debut i bild i en stå-uppa från Hornsgatan. Sänds i Nyhetsmorgon, Stockholmsnytt imorognbitti :) Annika har sovit på kvällen för att orka gå upp och kolla på mig.

Dessutom blev jag erbjuden ett sommarvik som researcher på Nyhetsmorgon i sommar. Två veckor i juli är jag inbokad på. Det ska bli jätteroligt!

Å till sist - sista jobbgrejen - så har jag äntligen fått kontakt med några forskare i USA. Måndagen den 26 juni ska jag träffa två queerteoretiker på ett café i Castro för att prata fag-hags. Ardel som jag haft mailkontakt med är, förutom forskare, dessutom medaljör i tyngdlyftning. Hon är rätt bitig.

Husläkare Mörby och Svettgnäll

Måndag 12 juni
Besöket hos husläkare Wahlberg blev ... intressant. Jag satt med honom inne på hans rum i 25 minuter. Tre av dem pratade vi om vad jag ville - ha ångesttabletter inför flygresan - och under 22 minuter fick jag tips om saker "man bara måste göra i San Francisco". Han tipsade om allt från havsuttrar och Cable cars ("hur stavar man till fish?" (-ermans warf, dit går den bästa cable caren) till hippiestäder och redwood. Hippiestaden gick jag igång på rätt mycket - så dit ska vi definitivt åka.

Annars har värmen tagit oss till fånga. 32 grader var det idag och jag upptäckte att min kropp inte är skapt för sånt här väder. Jag höll på att smälta bort. Vi åkte till vår favvobadplats på Färingsö (Mörby heter den) för att sola och bada. Jag låg i skuggan och gnällde medan Uffe badade för första gången i år och det svalkade gott. Själv vågade jag inte - tänk om jag skulle bli förkyld. Det går ju inte nu inför resan å allt. Värmeslaget har också gjort att jag tackat ja till allt jobb jag erbjudits. Det innebär att jag jobbar tis, ons, tors, fre, sön. För mig är det lite galet. Uffe trodde att jag bokat upp mig på så många pass för att slippa tänka på resan. Kanske har han rätt. Kanske är det så att han känner mina konstiga sidor av mig bättre än jag själv. Eller så är det kanske så att det inte är bara min kropp som inte tål värmen, kanske är det även så att min hjärna inte klarar hastiga temperaturökningar.

Åh, jag känner att den här värmen ger mig lite dåligt tålamod. För varje felstavning jag gör blir jag riktigt RIKTIGT förbannad. Och så jag är så irriterad på Pride SF att jag nästan började grina tidigare idag. Jag har försökt få kontakt med dem i fyra veckor - dom har en mailadress där "man är varmt välkommen att komma med frågor". Jo, helst. Idag när jag till sist fick svar så löd det att jag får veta först i nästa vecka OM jag får ackreditering eller inte. Spännande va? Då börjar ju festivalen! Lätt att planera något med en sån ostrukturerad medieavdelning. Jag är inte imponerad. Men mycket irriterad. Jag har också svårt att få kontakt med någon akademiker i LA eller SF som kan låta sig intervjuas om fag hags. Amerikaner, alltså. Hur svårt kan det vara att slänga iväg ett mail? Jag är som sagt inte imponerad.

Sura hälsningar från sura svettiga irriterade Erika
(Men det var skönt att sura av sig)

Turbomonkey Kina slott och Svett

Söndag 11 juni
Dagen efter kvällen före som min mamma brukar säga. Jag är sliten idag. Sliten och svettig. Igår tjatade jag mycket om drag. Att inte sitta i drag och så vidare för då kan man få ryggproblem. De andra tyckte att det lät som om att jag var en pensioner. Eller i alla fall väldigt gammal. Eller i alla fall vuxen. I ALLA FALL. Taxichaffisen vi åkte med bekräftade det vi fick lära oss när vi var små - att om man kör bil med öppet fönster kan man få ansiktsförlamning. Vilket för oss till dagens krämpa då. Jag har så sjukt ont i ryggen idag för att jag satt i drag igår och i torsdags. Verkligen jätte jätte ont.

Ulrika var förbi här idag igen. Hon är med i Turbojugend Umeå och hon har haft med sig Turbomonkey på solsemester i Dubrovnic. Han är en liten tygapa som åker runt mellan olika jugendgrupper. I natt sov Turbomonkey hemma hos oss i hallen. För att han inte skulle känna sig så ensam så fick han Hard Gay till sällskap. Han är en Hård Bög från Japan som säger "One two three wooo" till exempel. Idag åkte den lilla apan vidare mot nya upplevelser. Den ska via Märsta till Finland. Jag tror att den tyckte att det var skönt att få vila lite hemma hos oss. Lite lugn och ro.

Hela eftermiddagen dåsade jag och Uffe ute vid Kina slott. 28 grader varmt! Galet. Men galet skönt. Jag sov och tittade på larver. Det var många MÅNGA larver där vi var. Temat fullföljdes när jag kom hem och Uffe upptäckte att det krälade runt en larv i emballaget till den chokladkaka som jag satt och smaskade på. Nu har jag larvångest.

Kendo Grill och Fotbollsflopp

Lördag 10 juni
På Kungsholmen råder värmebölja. Solen gassar, Rålambshovsparken är full med folk. I lärarhögskolans gymnastiksal däremot är det rått och kallt. Fuktigt. Lukten är svår att beskriva, gammal fotsvett är nog det närmsta man kan komma. Tre trappor ner i berggrunden är nervositeten påtaglig. Ett 50-tal blåklädda Darth Vaderliknande figurer slåss med bambusvärd. Det är gradering för FSKA:s kendokas.
Uffe och Chricke grejade det.
S och E var också och kollade. En del av kendon innebär att man skriker samtidigt som man hugger/träffar. Det väckte minnen hos S. Han berättade om ett läger han varit på för många år sedan. Där skulle alla män samlas i ett tält, alla kvinnor i ett annat. Där skulle de elda upp sig över hur mycket de avskydde det andra könet. Sen skulle männen skrika ur sig sitt hat mot kvinnor. S beskrev hur några av männen i tältet förvandlades till grottmän. Sedan fick de ställa upp sig på två led - kvinnor i ett och män i ett - vända mot varandra och så skulle de rikta sitt skrik mot den mittemot. Kvinnan som hade S tre decimeter från sitt ansikte hade blivit jätterädd. S sa att han nog hade en del ouppklarat med vissa kvinnor. Så han hade verkligen skrikit.


Klockan fyra åkte vi till L och T på gardenparty. Årets första grillfest. Dom hade gjort jättefint nere på gården. God mat och många trevliga människor. Tyvärr kunde vi inte stanna eftersom vi råddat en graderings/Sverige-i-fotbolls-VM-tillställning. Men vi hann få med oss ett bra tips inför USA-resan - när vi åker till LV ska vi åka genom Death Valley. Det innebär inte en så jättestor omväg och ska tydligen vara en verklig upplevelse. Så det ska vi ju göra så klart!

Henrik och Annikas kompis Ulrika anslöt till TV-kvällen. Sveriges inledning på fotbolls-VM blev ju en flopp. 0-0 mot de seemsta laget i turneringen känns ju lite oroväckande. Nu är det är upplagt för århundradets antiklimax.
Men smörgåstårtan var god. Det var första gången som C ätit det. Jag höll tal till honom och Uffe. C blev så generad att han inte hörde vad jag sa. Men det handlade om att jag var stolt och glad.
Det var precis som på en examensfest. Fint, högtidligt och lite pinsamt.

På Debaser träffade vi Nisse. Åh Nisse.

Opera Etnolunch och Fotboll

Fredag 9 juni
Operans utförsäljning av kläder var helt fantastisk! Som att gå runt i en utklädningsaffär med kreationer galnare än något jag någonsin varit i närheten av. Och dirt cheap! De två klänningarna jag köpte kostade bara 140 samt 260 kronor och passar perfekt när jag så småningom får gå på Nobelmiddagen eller Oscarsgalan. Nu är jag förberedd på att fantastiska saker ska hända. Uffe drabbades av en shopping spree som endast en shopoholic kan förstå. Han var rödblommig av upphetsning. Det var fint att se honom så lycklig.

Efteråt åkte vi till Etnografiska där vi åt lunch i solen med Caroline och Adam. Med sig hade dom sina förtjusande hundar. Den lilla heter Riollo (tror jag att namnet stavas). Det är en Italiensk jakthund. Han är så liten så liten och blir tydligen inte så hemskt mycket större. Man undrar ju vad en såndär liten en kan jaga för något. Älg? Björn? Kanin? Han var i alla fall väldigt bra på att gosa och pussas. Det räcker för mig för att jag ska veta att det är en bra hund. Å dom verkade så lyckliga. Som en liten familj. Caroline såg i och för sig helt slut ut efter att vi ätit klart. Jag kände igen blicken från Kei och de andra småbarnsföräldrarna. Lycka och utmattning verkar hänga ihop som sko och snöre.
Det verkar också som att Uffe och dom ska börja jobba tillsammans. Det blir bra. Då får jag se mer av min hårt jobbande make.

Å så började ju fotbolls VM. Det ryktades om storbildsskärmar i Rålis. Så vi, jag och Chricke och syrran, knallade dit. Soligt, varmt, lite fuktigt i luften från den chockuppvärmda Riddarfjärden. I luften låg en doft av gräs. Överallt i parken var det fullt med folk. Den första riktiga sommardagen lockade många till parken efter jobb och skola. Killar i kostym som lossade på slipsen slickandes på en glass bredvid en liten tjej som kickade boll. Under ett träd satt några depprockare i skuggan och svalkade sig med folköl. Men storbildsfotboll ... ? Vi fick leta ett tag för att hitta dom tre widescreen-TV-apparater som stod uppställda i motljus. Vi såg inte så mycket så vi lämnade min öldrickande bror med entourage och gick hem via Christoffer Place där vi köpte pizza och sjuelva där vi införskaffade några kalla öl å så kollade vi klart på matchen hemma.

När Uffe kom hem från träningen hade vi modevisning. A och C skrattade mycket. Jag kände mig fin. Snudd på vacker.
Jag är redo för röda mattan. Vi är redo. Jag och min sailor.

Garbo Sewgay och Louise

Torsdag 8 juni
Det här blev ju en trevlig dag! Planen var en heldag med syster med shopping på söder där vi skulle hitta dom där sjukt billiga och otroligt passande kläderna som skulle göra mig till KungsholmsCarrie. Sen skulle vi äta en lunch på Hermans med utsikt över hela stan och där skulle vi ha ett sånt där samtal som gjorde att vi tog vår syskonrelation till en helt ny nivå - jag skulle dela med mig av min klokskaper, Annika skulle lägga huvudet lite på sned och säga "du har ju helt rätt syrran, Gud vad du är klok, helt plötsligt förstår jag livet". Jag skulle le och stryka henne ömt över handen. Hon skulle få en tår i ögat och jag med och då skulle vi bestämma oss för en uppfriskade och stärkande promenad i solen. Mitt hår skulle fladdra så där snyggt i vinden som det alltid gjorde i Starletnovellerna. Jag skulle sprudla och säga något roligt som min lillasyster skulle skratta åt i flera minuter och så skulle vi helt spontant bara "nej, nu går vi till Hotell Diplomat och tar ett glas champagne". Nu blev det inte riktigt så eftersom vi sov lite väl länge. Men vi gick till Nordiska Museet och tittade på Garbo utställningen, och provade roliga masker i shopen som vi fotade. Å så gick vi till Gallerian där dom hade Segways! Annika blev helt eggad och vi ska försöka åka med på en rundtur så snart som möjligt.

Klockan fyra träffade jag Louise på Göken och intervjuade henne om fag hags. Hon sa många kloka saker som kommer göra sig fint i min bok. Hon sa att hon trodde att kvinnor gillar män som de slipper känna sig underordnade under. Hon sa också att kvinnor och gay män delar ett förtryck - homofobi och misogyni hänger ihop. Ett samhälle som förtrycker homosexuella innebär också ett samhälle som förtrycker kvinnor. Precis samma sak sa HomO Hans Ytterberg till Kei när hon intervjuade honom för Agenda. Jag tror att Louise har en poäng med att det finns en försystring/förbrödring mellan hags och fags. Hon tror också att det inte kommer att finnas några uttalade fag hags om 15 år. Då kommer det inte vara nödvändigt med den typen av tituleringar längre. Då är könen jämställda och sexualiteten likaså. Jag röstar på Louises parti. Hoppas att hon har rätt.
Efter ett tag kom Torkild och gjorde oss sällskap. Vi åt middag och pratade om San Francisco. Dom gav oss i uppdrag att besöka ett par män som driver en krog i SF till vilka vi ska överlämna en flaska punsch. Det ska bli ett spännande och väldigt roligt uppdrag.
Plötsligt kom jag på Project Runway! Jag sprang hem för att se Chole vinna! Weee! Hon är så begåvad. Santino gjorde en så trååkig kollektion. Det var synd för inför det sista programmet hade jag ändå börjat hoppas lite på honom och hans ganska galna stil.
Auf Wiedersehen, typ.

Samba er fine grejer

Onsdag 7 juni
Idag har jag inte fått mycket gjort. Ont i huvudet. Grinig.
Gick ut på stan för att upptäcka att det var S:t Eriksgatans dag. Det är ju alltid lika kul. Blev svettig och fick lite ångest av folkmassorna. Men sambaorkestern var på plats så jag fick se två byggubbar drägla efter de skakande rumporna och uppbullade brösten. Så härligt buskis med Benny Hill live.
Nu måste jag se min favvosåpa Project Runway. Hoppas att Chloe vinner. Men det blir säkert den där extravaganta sprätten som gör det.

Erikafiore kiss you

Hej och välkommen till min plats i cyberrymden. Eftersom jag är modern och snabb på bollen har jag tänkt starta en ny trend. Jag tänker kalla det att blogga. Kom ihåg var ni hörde det först!