tisdag, oktober 17, 2006

Så nära men ändå så långt borta

Det går så sakteliga framåt på Torsgatan. Eller så jäkla sakta går det väl egentligen inte, men jag är lite otålig. Det känns som att vi hållit på med renoveringen i femtio år … men i själva verket är det väl bara en si-så-där fyra veckor. Men jag vill flytta in. Det kommer bli så mysigt och trevligt och fint. Jag fick visserligen lite ångest när jag kom på att vi ju faktiskt också måste FLYTTA – dvs flytta alla grejer – innan allt är klart. Men det ordnar sig nog.

I helgen var jag och Uffe och Dulle i lägenheten och skrapade färg från fönsternischerna. Alltså Dulle. Vilken klippa! Det är så sjukt tungt att skrapa för man använder ju muskler som man kanske inte riktigt visste om att man hade. Utan henne hade jag nog dött. På två dagar hann vi med nästan två hela fönster. Två.

Å självklart hann vi med två turer till IKEA och ett till Silvan. Tydligen behöver man ha dosor till strömbrytarna. Det är så mycket småsaker som i normala fall bara finns i ett hem, som vi – genom Andrei – fattat att någon jäkel måste åka och köpa. Inköpslistan för helgen såg ut så här:
1 st dörr till 60 cm köksskåp
2 st draglådejox till köksskåp
1 st belysning till köksbänk
24 st handtag till köksskåp
4 meter täcklist
2 förp torrbollar
1 st dosa till väggarmatur hall

Självklart glömde vi att köpa gångjärn till ena dörren, och fronter till två av draglådejoxarna. Därav TVÅ turer till IKEA. Jag börjar hata IKEA, och vägen till IKEA, och vägen från IKEA.
Något jag tidigare hatat men nu bara inte orkar bry mig om är fukten i badrummet. Vi har nu ”tagit kontroll” över fuktsituationen. Vi bygger in skiten. För att bli av med fukten måste vi annars riva hela huset, typ. Det tyckte jag lät lite väl överdrivet så vi gör som alla andra i huset – vi agerar som att det inte är ett problem. Så får vi väl se.

Igår när jag var förbi lägenheten på väg hem från en intervju så hittade jag Igor i vårt sovrum ivrigt skrapande tapet från våra väggar. Han är som den där gotlänningen i Room service som aldrig får gå hem på kvällarna utan som bara jobbar och jobbar och jobbar. Vi hade ett förvirrat samtal när vi utan att kunna ett ord på samma språk ändå försökte prata om renoveringen. Det hade något med dörrar att göra. Tror jag.


Bilder på hallgolv, kök och arbetsrum:

Inga kommentarer: