Emo chick

Jag är så jäkla emo just nu. Jag vet inte vad det är. Jag känner mig som den där konstnären Bengt Elde (han som har butik på Drottninggatan) som satt i TV4:s morgonsoffa för några veckor sen och bara grinade hela tiden för att han blivit så emo av att äta hormoner. För att förtydliga: han äter hormoner för att bekämpa prostatacancer och det har gjort att han kommit i kontakt med sina känslor. Och för att förtydliga igen: jag äter inte hormoner för att bekämpa cancer. Jag har bara spårat ur.

I alla fall. Jag har väldigt nära till tårarna hela tiden nu. Under det senaste dygnet har jag gråtit tre gånger, och nästan börjat gråta två gånger.

10:15 Sön
Spice Girls Wannabe går igång på MTV. Det var så fint att se dom igen. Och så tänkte jag på hur mycket dom måste ha betytt för alla unga tjejer som växte upp med dom i mitten av 90-talet. Då blev allt så där stort, och livet blev stort, och jag såg hur allt hängde samman, och då svämmade allt liksom bara över och så satt jag där med tårarna trillandes nedför kinderna.

16:10 Sön
Vi var på Toris hela dagen och slipade lister och bredspacklade väggar och jag blev så trött att jag höll på att börja gråta för att jag var så förbannat less på att renovera.

17:35 Sön
Final i Destination: 1 miljon på TV3. Det är det där helt värdelösa såpan som handlar om att några amerikanska par ska ta sig runt hela världen och lösa olika uppdrag för att till sist kunna vinna en miljon dollar. Upplösningen var i San Francisco och då blev jag helt emo över det och började grina igen. Jag längtar till SF så mycket att jag blir helt sjuk. Så att titta på programmet var rent självplågeri. Men jag kunde inte låta bli. Jag kanske är masochist i alla fall. Annika kom in och sa ”Men, har du sålt smöret och tappat pengarna?”. Det kallas rough love. Den kommer från norrland.

08:35 Mån
När jag kom till jobbet idag berättade Karin att hon varit i Budapest och att hon INTE köpte en massa saker när hon var där. Hon har prydnadssaksförbud. Hon berättade att hon INTE köpt en babuschka, en sån där fin trä-tant som det bor mindre och mindre likadana tanter i. Då höll jag på att börja gråta för att babuschkor är så fina och för att det var så synd att Karin inte köpt någon. Det är ungefär i det här läget som jag börjar fatta att jag officiellt har spårat ur.

08:50 Mån
Thorbjörn berättar att han och hans fjälla ska åka till Italien nästa helg och mysa och ha det bra. Jag blev så avundsjuk att jag trillade över kanten, bägaren rann över, och tårarna var ett faktum. Thorbjörn, Klara och Karin verkade bli lite obekväma över mitt öppna känsloliv. Det blev lite tryckt stämning på redaktionen. Spänt liksom. Så jag fick samla mig och gå in till min dator på Front. Sen dess har jag inte grinat.

Så, vad kommer då det här ifrån? Jag tror att det kan bero på:
1. Som i Eldes fall Hormoner. Jag vet, jag greppar efter halmstrån. Men jag har faktiskt en ägglossningshormonöverdos. Tror jag.
2. Eller som i så många andra fall Trötthet. Den här helgen har jag inte sovit så mycket. Jag har slipat färg till förbannelse och sen var jag ute och jobbade hela lördagsnatten. Jag tänkte att jag skulle sova på lördagen på dan eller på söndagen på dan. Men det hann jag aldrig. Jag bara skrapade skrapade färg skrapade färg skrapade färg. Och var speedad och kollade på Weeds.

Jag hoppas mycket på att det här ska gå över. Jag blir ju inte så vacker när jag gråter. Mer uppsvälld och rödögd. Och så gör jag andra människor obekväma.

Jag ska lägga mig i tid ikväll.