Lasse Lasse Liten

Jag har tänkt ganska mycket på Leijonborg på senaste tiden. Eller egentligen är det nog mer en månad kanske. Jag har tänkt på honom sen han berättade i en intervju att han lever ensam i en lägenhet i Stockholm. Några detaljer kring lägenheten eller ensamheten lämnade han inte och det har fått mig att bli lite bekymrad.

Jag fantiserar om att han bor i en sekelskiftestvåa på Kungsholmen – ”det är ju bra, nära allt” säger han till vänner och kollegor. Han har ett litet kök, med plats för bara ett litet bord ”mer behövs ju inte”. Ett sovrum som hans barn får ha dom dagar när Leijonborg har hand om honom. Och så har han ett långsmalt vardagsrum med fönster längst ner på den bortre kortväggen. Till höger står en soffa som han köpt på Room, och framför den ett smalt soffbord. På den vänstra väggen har han en flat-screen-TV (som han köpte efter skilsmässan). Jag fantiserar om hur han kommer hem på kvällen efter en lång dag i Riksdagen, och hur han har köpt med sig lite hämtmat från Thaistället lite längre ner på gatan. Så sätter han sig i soffan och slår på TV:n. Han svär lite över att det inte är så enkelt att äta med pinnar och titta på TV samtidigt. Men han kämpar på liksom. ”Det är inte så jäkla enkelt. Livet alltså”.

Igår intervjuade min kollega Jonas honom. När han kom tillbaka till redaktionen berättade han att Leijonborg har blivit lite plufsig. ”Det verkar som att Leijonborg har tagit dom kilo som Reinis gått ner”, sa han. Då berättade jag om mina fantasier om Leijonborg. Hur jag tror att han känner sig så förtvivlat ensam ibland, och hur han äter Thaimat direkt ur take-away-lådan i soffan. Och att jag tänker att han troligtvis inte hade någon att gråta ut hos när Leijongate pågick. Och hur tom och ensam han känner sig nu när han kommer hem och är helt utarbetad (eftersom att han nu fått sitta på två ministerposter efter att Stegö-Chiló avgått) och inte har någon att prata med innan han somnar. Kanske sjunger han lite för att trösta sig själv?
"Världen är så stor så stor / Lasse Lasse liten / Större än man nånsin tror / Lasse Lasse liten"

Imorse när jag kom till redaktionen så sa Jonas att han hade tänkt hela kvällen på vad jag sagt. Och att han under intervjun tyckt att Leijonborg såg sliten ut, men att han nu fattat att det nog var sorg han såg i forne Leijonkungens ögon.

Stackars, stackars Leijonborg. Han verkar behöva en kram.